Eller är det så att man har lika mycket av båda delarna?
Jag hör ibland att nån säger ”den där har en sån TUR jämt”.
Eller ”den där har jämt en sån OTUR”
Jag tänker på en historia om en man som tog en tur i ett flygplan.
Oturligt nog – så ramlade han ur planet.
Turligt nog – så hade han en fallskärm på sig.
Oturligt nog – så vecklade den inte ut sig.
Turligt nog – så fanns det en stor höstack under honom på en stor åker.
Oturligt nog – så stack det upp en högaffel ur höstacken.
Turligt nog – så missade han högaffeln!
..Oturligt nog – så missade han även höstacken…
Så där är väl livet?
Ibland är det tur och ibland är det otur.
Man kan inte få endast det ena.
Det är att begära för mycket.
Livet är både tragiskt och komiskt.
Jag tror att man kan lära sig att njuta av båda sidorna.
När man har tur så är det bara att njuta och glädjas.
Och när man har otur finns det möjlighet att vila och ta hand om sig själv.
I mitt liv har jag sett att livet för med sig en blandning av både salt och sött.
Av kallt och varmt.
Av tur och otur.
När jag har tur ropar jag HURRA!
När jag har otur viskar jag ett stillsamt Hurra, för jag vet att snart vänder det uppåt igen. Det är helt enkelt livets naturliga vandring mellan det ena och det andra.
Jag har nämligen upptäckt att uttrycket HURRA är ett av världens bästa uttryck. Tänk på det en stund.
Går det att inte bli smittad av nåt glatt när någon säger HURRA med inlevelse?
Och så läste jag om en utmaning att publicera den fjärde bilden ur den fjärde bildmappen i sin dator.
Då råkade det bli en bild på ett spöke.
Det var tänkt att bli en bild på Erik, Ylva och Gunilla som jobbade på bokförlaget Rabén & Sjögren.
Då råkade de få med ett spöke. Man ser det mellan Erik och Ylvas axlar.
Ett skäggigt och ganska läskigt spöke.
Hu!
DÄr kan man snacka om att ha OTUR - om man ville ha en bra bild.
Och TUR om man ville ha ett bildbevis för att det existerar spöken.
Trevlig söndag!
