En märklig bok

Jag har en märklig bok, som jag tycker mycket om.
Den är märklig på det där obestämbara sättet.
Jag vet att jag tycker om den, men förstår inte riktigt varför.
Det är ungefär som livet kan vara ibland.
Jag tycker om livet, men vet inte riktigt varför.

Boken heter:
Mu
Mon
Kan

Den är skriven år 1228 och är en samling av zenbuddistiska koan.
Det är liksom små dikter i miniatyr som man kan ha med sig och fundera över en hel dag.
I dag läste jag:

"Vinden, flaggan, sinnet rör sig.
Ingenting av detta stämmer.
Om allt du förmår är att öppna munnen
förstår du inte hur man pratar."

Det är filosofiskt och vackert. Och näst intill obegripligt.
För mig.
Men å andra sidan. Det är ju sån jag också är.
Helt obegriplig.
Och det tycker jag är kuligt.

I dag hostar jag lite mer än i går. Men jag snorar lite mindre.

- Snoppar kan se ut som bajs, sa sonen i går.
- Jag vet, sa jag och hoppades att han menade riktiga kottar. Inte diarré.
Det skulle innebär att vi behövde uppsöka sjukhus.

Och jag låter tanken vila kvar på samma plats:
Är det varken vinden eller flaggan som rör sig?

Jag ligger trea på listan över mest utlånade böcker på svenska bibliotek.
Det är kul.
Etta ligger Martin Widmark (=grattis!!)
tvåa ligger Astrid Lindgren
och trea lilla jag.

på plats 161 ligger Selma Lagerlöf.
Hon måste snart skriva nåt nytt för att komma upp sig på listan!
Hoppas hon skriver en ny bok snart.

I Anders blogg skrev han i dag ett vackert inlägg om hur fina böcker vi skriver.
Inget snusk eller några baktankar alls.
Inga dolda budskap eller latenta åsikter.
Det var fint.
Fick en tår i ögat.

Nu är det dags att ta hand om min förkylning.
I morgon blir det jobba!