Stora som små.
Min katt tycker att det är lite kul att fånga grodor.
Det är ju ett ganska harmlöst intresse, kan man tycka.
Förra året fångade katten en groda och tog med sig in för att visa hela familjen den lilla roliga hoppande saken.
Ingen i familjen tyckte det var särskilt kul.
Jag tyckte lite synd om grodan.
Den ska inte behöva hoppa inomhus när det finns gräs i hela trädgården.
Jag tog bort grodan från katten och bar den med varsam hand ut på altanen.
Tänkte slänga iväg den en bit så att katten inte skulle fånga den igen.
Oturligt nog så var jag lite för stark i armen.
Jag kastade grodan och hörde ett ljud...
"PLOP"
... när den träffade äppelträdet.
Grodan slutade hoppa både inomhus och utomhus kan man säga.
Det var inte alls meningen.
Nu hoppar kanske grodan i sin grodhimmel istället.
Hoppas jag.
Jag vet i och för sig inte om grodor hoppar i himlen.
De kanske slipper sånt där.
De får åka taxi istället.
Vem vet?
Grodor finns av olika sorter.
En av mina favoritgrodor är "Journal-grodor".
Såna som läkare skriver i sina journaler.
"Studerar till ingenjör, för övrigt frisk"
eller
"Under festliga former ramlar ut från balkong"
eller
"Patienten hade mandolinstor prostata"
eller
"När döden inträffade blev patienten plötsligt försämrad"
eller
"Idag vid 12-tiden plötsligt blivit illamående då han observerade sin hustru i källaren och fått en klump i halsen som åkte upp och ner."
Sånt tycker jag är roligt.
Sen finns det andra grodor.
Språkliga grodor till exempel.
Som när Honda skulle introducera sin nya modell (för några år sedan)
Då skickade pressinformatören ut detta meddelande:
"Honda Fitta är liten utanpå, men stor när man kommer in."
Ganska snabbt döptes modellen om till Honda Jazz istället.
Ser skön ut, tycker jag.
Om man vill köra korta sträckor i alla fall.
Nä, nu blir det här hur fel som helst känner jag...
Ha en fortsatt trevlig tisdag.
Tut! Tut!
