Från dagens DN

Såg en liten rad på DN:s sida på nätet, där det står uppstolpat vilka artiklar som är mest lästa.
En sån lista skulle lätt kunna användas som utgångspunkt för en ny bokidé.

Framförallt punkt 2 och 3, undrar jag om de hänger ihop på något vis.
Men faktum är att alla åtta punterna kan sammanställas till en riktigt spännande thriller.
Tror inte ni också det?

Dagens citat:
Vissa människor ser saker som är, och frågar ”Varför”? Andra människor fantiserar om saker som inte finns och frågar: ”Varför inte?”

Orginal eller kopia?

Ibland dyker det upp någon låt som många tycker är SÅ bra.
Ofta visar det sig att låten i själva verket är en coverinspelning av någon annans låt.
Tyvärr glöms då ofta originalet bort.
Det anses vara den nya inspelningen som är den äkta varan.
Har någon mer än jag tänkt på det, nån gång?

En sådan låt är Adeles låt "To make you feel my love".
Ja, just det. ADELES låt...
Eller inte.
Det var ju liksom lilla gubben Dylan som skrev den.
En av många helt fantastiska låtar som han gjort under årens lopp.
Även om han för många sjunger som en kratta (jag tycker inte det),
så är det ändå han som skrivit sångerna.
Och för mig är det något alldeles extra när man lyckas få ihop text och musik på det sättet.
Bob Dylan kunde - och kan det.

Av många kopior, så har Adele lyckats förmedla en skön känsla med den låten.
Men även svenska Ebba Forsberg, har gjort en kanske ännu finare version, tycker jag.
Vad tycker ni?

Originalet:



Adeles version:


Och slutligen Ebba Forsbergs version:


Kanske är det bara för att texten lättare går in i hjärtat på svenska?
För mig.

Bokmässan är över för denna gång.
Det var intensivt, som vanligt.
Kul är det alltid.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen.
Det är också kul!

Jag har skrivit några små saker för radion, som jag snart ska spela in.
En av dem var lite för "provocerande".
Så den ska jag snart lägga ut på bloggen istället.

:)

Ha en go tisdag!

Bokmässan 2011

Snart är det dags igen.
I morgon rullar bilen mot Göteborg och årets bokmässa.
Den 26:e i ordningen för mig och Anders.
Ganska galet, när man tänker på det.

Här finns vårt program.


Det är som sagt bara att komma och säga hej.
Eller nåt annat...

I dag är det en dag av förberedelser och packning och annat som måste hinnas med innan det är dags för resan.

Och lite då och då så måste jag ju spela lite wordfeud.
Ja, Alfapet hette det på min tid.
Beroendeframkallande är det i alla fall.
Och kul.
Även om jag har upptäckt att jag har börjat tänka enstavigt mellan varven.
Och dessutom har jag upptäckt hur gärna jag skulle vilja vara med och skapa nya ord i Svenska akademins ordlista.
Många ord får nobben.
Troligen för att mina påhittade ord inte existerar.
Ännu...

Nån som brukar se på Idol?
Jag gjorde det i går - och såg den där stackars killen från Norrland som är så rädd för folk och publik att han valde att resa hem igen.
Jag menar...ge honom medicin och terapi!
Han har ju ett problem!

En annan som jag råkade se på TV lite senare var en tant i programmet "Svenska Hollywoodfruar" (vilket märkligt program!)
En tant som ville tvinga sin dotter att sjunga, trots att hon är sjuk.
Hur jävla dum i huvudet är man då?
Borde inte TV3 ta sitt ansvar och gå in och erbjuda hjälp i det läget?
Tvångsomhändertagande, kanske?

Nä.

Nu ska jag inte bli upprörd.

Livet leker.
Och steker.

Fridens!

Så glad man kan bli på en torsdag

I dag fick jag ett mail från förlaget där det stod att vi fått en fin recension på vår senaste bok om barnen på Galna Gatan på en hemsida som heter "Barnboksprat".
Extra roligt var det att det var denna bok som fick så fin recension.
För den handlar om Vincent, som har Downs syndrom.
Det är ganska självklart att jag tagit en del från mitt eget liv med min stora prins när jag jobbade med manuset.

Här kan ni läsa recensionen!


Blev riktigt rörd när jag läste recensionen.
Även om mina och Anders böcker sällan eller aldrig kommer nomineras till några Astrid Lindgren-priser, så kändes det fint att bli omnämnd i ett sådant sammanhang.

Nu skriver jag vidare på nästa års bok om Galna Gatan med ny energi och lust.
Tack för det!

Yes och Ja

Visste ni att om man besöker sina föräldrars hem så kommer man hitta minst 60% av de prylar som vi har i våra egna hem.
Vad betyder det?
Jo, att vi ärver våra föräldrars värderingar om vad som är bra eller dåligt i form av tvålar, tvättmedel, matprodukter och så vidare.
Jag gjorde ett besök hemma hos min mor och såg att det stämde ganska väl.
Det kan nästan kännas lite skrämmande att det är så.
Tanken på att vi ärver våra föräldrars värderingar utan att vi ens vet om det.
Titta själva i era föräldrars hem - och i era barns hem.
Där kommer med andra ord 60% av era egna prylar finnas i skåpen.



Den här fanns i morsans hem.
Den har jag också.

Jag brukar tänka på hur otroligt bra det varumärket är.
Tänk att ha ett varumärke som heter YES! Med allt vad det innebär att säga JA!

För mig så är begreppet JA inte bara att man säger ja till allting, som i boken eller filmen"Yes-man".
För mig står begreppet för att se saker precis så som de är.
När jag kan tillåta mig att se saker som de är så blir många saker betydligt mindre plågsamma.
Smärta inför vissa situationer uppstår ofta just när jag inte låter saker vara som de är.
När jag stångas med verkligheten.
För egentligen så kan ju ingen förändring ske av någonting innan jag först bara låter mig se hur saker är - just nu.
Inte hur de borde vara.
Inte hur jag önskar att de skulle vara.
Bara att se saker precis så som de är.
Det är då man kan börja göra förändringar åt något håll, så att man rör sig mot ett önskat mål i livet eller tillvaron.

Därför älskar jag det lilla ordet

Stefan Liv och alla de andra som dog

Det är så sorgligt.
Hörde om den fruktansvärda olyckan i Ryssland där ett helt ishockeylag störtade med sitt flygplan.
Många människor dog. Bland annat den svenska målvakten Stefan Liv.
Så oerhört tragiskt!
Mina tankar går till alla de familjer som nu får sörja sina fäder, söner och kamrater.

När en sådan här händelse inträffar så blir vi extra engagerade just för att det finns en person med på planet som vi kan relatera med.
En person som har betytt något för oss.
Stefan Liv var en sån person.
Han var en av Sveriges bästa målvakter genom tiderna.
Tydligen var han en bra kompis och en god medmänniska.
Men mest av allt så tänker jag på hans hustru och två små barn, som nu aldrig mer får träffa honom.

Jag minns att en gång i tiden så läste jag i en serietidning (Buster) om en flygolycka i Tyskland där ett helt fotbollslag störtade.
Det var Manchester Uniteds lag 1958.
44 personer fanns ombord och 23 stycken dog i olyckan.
När jag läste om den olyckan - och när jag förstod att föreningen satte ihop ett lag med juniorer och reserver, som senare vann både ligan och engelska cupen, så kände jag mig imponerad.
Jag blev så berörd av detta att jag började ha Mancester United som "mitt lag".
Än i dag har just Manchester United en särskild plats i mitt fotbollshjärta.
Jag undrar om Jaroslavl Lokomotiv kommer få samma plats i mitt ishockeyhjärta?
Jag har en känsla av att det inte blir så.
Helt enkelt för att jag inte är särskilt intresserad av ryska ligan i hockey.

Men Stefan Liv kommer i alla fall alltid att finnas i mitt minne, som en helt otroligt bra målvakt som dog alldeles för tidigt.
Precis som målvakten Pelle Lindberg gjorde en gång i tiden.
I en bilkrach i nordamerika.

När dödens hälsar på så påminns vi om livet.
Ta hand om det!

Väl mött där ute i livet.

Dunderklumpen i ny tappning

Jag gillade Dunderklumpen.
Men den har några år på nacken.
Kanske är det dags för en remake?
Kanske i Hollywood?
Och varför inte ta Shaq till huvudrollen?



Jag vet inte.
Men när jag ser bilden så undrar jag lite hur det är i deras förhållande.
Kanske är det bara jag som undrar?

Tror kanske inte att Dunderklumpen vore rätta rollen, trots allt.
Kanske King Kong?

Min farfars kompis hette "Ställbergsjätten".
Han var stor som ett hus.
Eller...det var kanske en överdrift.
Även om husen på den tiden var ganska små.

I går tittade jag lite på fotbollsmatchen mellan Sverige och San Marino.
En riktigt, riktigt dålig match!
Ibland kan jag inte låta bli att fundera på om någon av dessa spelare stannar upp och reflekterar över tillvaron.
- Varför jagar jag den där bollen? Vad är det för mening? Jag kommer aldrig komma fram till nåt slut, för nästa dag är det en ny match och vi springer efter denna förbannade boll igen och igen. Sen en dag är knäna för skeva och orken är borta. Då får någon annan springa efter bollen. Varför?

Nä.
Jag inser att det inte är så vanligt med den typen av reflekterande.
Men det skulle vara lite kul om matcherna ibland kunde ha lite inslag av Zen.
Om domaren hade en alternativ pipa att blåsa i som signalerade "eftertanke".
Då ska alla sätta sig ner på planen och fundera över "varför" en stund.
Sen kan de springa vidare igen.

Nä.
Inser att det skulle vara som en Monty Phyton-sketch.

Jag vet.
Jag är galen.

Vad fan gör far???

Jag ser på en gammal bild från en läsebok.






Jag tror att det var en av de som jag själv fick använda när jag började skolan.
Vi pratar om 1971.
Ser på bilden.
Far ror.
Han vill bort.
Bort från barn och ansvar.
Han vill ro sig trött.
Och jag tänker bara: FLYTVÄST? FLYTVÄST!!!
Vad gör far?
Far skiter i västen!
Han skiter i ansvar.
Han vill ju bara bort.
Se så han ror.
Så glada barnen är.
De vill bli av med far.
För han stör.
Far är störd.

Mor däremot är rädd för ormar.




Hon har fobier.
Mor och far har inte varit ihop på ganska länge.
De hinner inte.
För far ror. Och mor slår ihjäl ormar.

Se, så det kan gå.
När far försöker vara rar - och mor leker hjälte.

I dag är det en dag av vila.
För en del människor.
Inte för mig.
Jag funderar på att skaffa en roddbåt...

Sluta!

Nu var det länge sen jag skrev nåt på bloggen.
Det var ju inte bra.
Så då är det väl dax att göra det nu, då.
Det är helt enkelt bara att SLUTA vara så lat.

Gillar den här videon.


Märkligt nog så är det ungefär så som jag uppfattar KBT.
"Om du är arg - sluta vara arg".

Det är nästan lite gulligt korkat.
Ibland är man ju faktiskt arg, för att man behöver vara det.
Eller rädd, eller ledsen, eller glad.

Det har varit sommar.
I dag börjar höstens första månad - september.
Och jag ser fram emot vad som ska hända under denna höst.
Det är inte så mycket som jag vet ännu.
"Bara" att det ska skrivas några böcker, lite mer filmmanus, fokusera på lite föreläsningar och annat smått och gott.
Dessutom så är det snart bokmässan i Gbg.
Årets roligaste händelse?

Jag lovar att det inte ska ta lika lång tid innan nästa blogginlägg.

Sluta!

;)