Låt katten va med!

Stämning på hög nivå på fredagseftermiddagen.



Jag vet inte om det är bra eller dåligt att katten är bättre än mig på att spela piano.

Hmm..

Och inte får man bättre självförtroende av detta:



Men å andra sidan så är det vackert, tycker jag.

Jag satt och tänkte förut på vår längtan efter att vara så förbannat perfekta jämt.
Och plötsligt upptäckte jag mig själv ha suttit och skrivit de här orden i min anteckningsbok.

"Längta inte efter det perfekta.
Gör ögonblick efter ögonblick på bästa sätt.
Tillräckligt bra.
Det är allt du kan göra.
Och en dag finns flamman där.
och utplånar allt som kommer därefter.
Och du föds aldrig mer."

Såna stunder undrar jag var vi får våra tankar från.
Jag förundrades över att orden höll ihop och skapade någon sorts mening.
Om livet. Om längtan efter det perfekta.
Om upplysning.
Orden tycktes komma genom mig.
Men inte från mig.
Jag redovisade en tanke som kom genom mig.
Jag bara tillhandahöll pappret och pennan.

Nu ska jag be katten skriva en symfoni i G moll.

I kväll får sonen bestämma maten.
Svininfluensa-vaccinet var avklarat på mindre än en minut.
Jag är otroligt imponerad av min älskade son.
Han gick in - drog upp tröjan och lät sköterskan sticka honom under tiden som jag parkerade bilen.
När jag kom in var han redan klar.
Helt otroligt.
Han ville överraska mig och det lyckades han verkligen med!


Det är fredag.
Och jag har namnsdag.
Sören kan vara en svordom i vissa delar av landet.
Och bland vissa litteraturkritiker.

Namnet Sören kommer från namnet Severinus, som betyder "Den stränge".
Det passar bra på mig eftersom jag är så sträng och allvarlig...