Inspiration

Ibland kommer inspiration droppande från någonstans.
Jag vet inte vad som händer.
Vet inte vad som gör att jag plötsligt får en massa idéer nerdimpandes i skallen.
En del är bra, en del sämre och några är helt lysande.
Jag är fortfarande helt förundrad över att jag och Anders har skrivit nästan 110 stycken böcker genom åren.
Jag menar..vem skrev dem?
Vem kom på allt det där som står i böckerna?

Ofta när jag återläser någon gammal Sune, Bert eller nån av alla andra av våra figurer så fattar jag inte vilka sjuka skallar som hittade på allt det där.
Och jag måste inse att en av de sjuka är jag själv.

I dag satt jag och Anders och jobbade på vårt oprivata kontor "Gröna Grodan" i Örebro.
Vi sitter ofta där eftersom vi för närvarande inte har något fungerande kontor att sitta på.

Anders var lite sen - och skickade sms att han ville ha kaffe när han kom.
men han glömde det viktigaste.
Att skriva "ingenting till tack".
Om man missar det är det fritt fram att köpa vad som helst.
Gärna äckliga kakor.
Den som får kakan måste glatt äta upp den och vara tacksam.
Anders fick en ne..ne...neeej, nej.
Han fick en havreboll med choklad i!



Han tackade och var SÅÅÅ glad!


Under tiden pysslade jag lite och ordnade till lite fin dekor i fönstret:



Se så fint jag gjorde det.


Vi jobbar med en bok som är tänkt att komma ut under 2011.
Nästa års böcker är redan spikade och den här är något helt annat.
Det är nåt som vi inte har skrivit förut.

Det känns både kul och spännande.
Och bra blir det!

och i dag när vi satt och skulle lösa vissa dramaturgiska frågeställningar så droppade det ner öppningar och lösningar som ingen av oss hade kunnat räkna ut med smart tänkande.
Det var nåt annat som hände.
Nån sorts uppkoppling på nåt kreativt fält som ligger öppet för alla.
PLOP sa det i våra skallar - och sen hade det mesta av problemen lösts på ett märkligt sätt.

Den dag boken publiceras ska jag förklara lite mer av vad jag menade.
Den typen av märkliga sammanträffanden har det varit fullt av i samband med skapandet av den här boken.
Eller böckerna, menar jag.
Tre stycken kommer det att bli...

Och så kom Anders fru, Paula och lille Mille och hälsade på en stund.
Mille tyckte det var kul att träffa Anders:





Och inte lika kul att träffa mig:




men söt var han.
Som en liten gobit som man bara ville gosa med.

Sen underhöll jag Mille genom att sabotera mitt fina pyssel i fönstret.
Katastrofer fungerar som underhållning även för små killar.

Nu är det dags att göra nåt nyttigt.
Mat till exempel.

Ha en alldeles underbar kväll!