Förändringar på gång

Livet är i ständig förändring.
Men genom historien så har vi människor varit ganska rädda för förändring.
Det nya har ofta känts skrämmande eller obehagligt.
Kanske beror det på att vi inte har kontroll.
När vi upptäcker sånt som vi inte förstår eller kan kontrollera så förnekar vi det och avfärdar det som dumheter.
Det är ingenting nytt.
Så har det väl alltid varit?

Se bara på alla tekniska förändringar genom tiderna och våra rädslor för dem.
Ofta har det dessutom visat sig vara de så kallade experterna på olika områden som visat den största rädslan för förändringar.

Jag tänker till exempel på en professor vid Oxford universitet som år 1878 sa att när utställningen i Paris stängde så skulle det elektriska ljuset släckas och ingen skulle någonsin mer höra talas om det.

Eller fysikern och ordföranden i den brittiska vetenskapsakademin som för 110 år sedan med bestämdhet hävdade att ”radion har ingen framtid”.

Ännu ett exempel var den amerikanska bankdirektören som år 1903 förklarade varför man inte skulle investera i Ford Motor Company med orden:
”Hästen är här för att stanna, medan automobilen bara är en modenyck”

Vad är det som vi är så rädda för? Varför är utveckling så skrämmande?
Varför hålla kvar vid det gamla för att det nya är så okänt?
Handlar det enbart om att inte ha kontroll över det nya och okända?

Jag har en känsla att den här typen av rädsla för det nya och okända genomsyrar oss så kallade vuxna än i dag.

Det dyker ständigt upp nya moderna tekniska prylar och påhitt som jag upptäcker mig själv att till en början fnysa åt innan jag kommer på mig själv med att ha varit onödigt negativ.
Därför försöker jag hålla mig nyfiken och inte fördömande innan jag ger det nya en ärlig chans.
För de här bakåtsträvande historiska personerna var inga udda eller märkliga typer.
De var helt enkelt misstänksamma mot det nya och det är med perspektiv på sakerna som deras uttalanden verkar helt absurda.
Men när de ondgjorde sig över nymoderniteterna upplevdes säkert deras uttalanden som sakliga och vetenskapligt korrekta.

Jag menar: Vad vet vi i dag och framtiden, egentligen?

Det är ett oskrivet blad som vi har all möjlighet i världen att påverka.
Vi behöver aldrig bli offer.

Framtiden är all stund som kommer efter nu.
Och det bästa av allt?

Den är gratis.
Och den är din.

I dag åker jag till Norr i några dagar för att undersöka och utforska den viktigaste personen i mitt liv.
Mig själv.

Om jag hittar nåt spännande så kommer ni få veta det.
Men det troligaste är att samma skit kommer hem i samma skick som när jag reste.

Det börjar kännas att det är höst nu.
Frisk luft och krispiga frusna gräsmattor på morgonen.
Och jag inser att jag känner mig tacksam för att det finns.
Och att jag finns.
Ännu en dag. En liten stund.

I går var en intensiv dag.
Och kul på alla möjliga olika vis.
Det var skapande när det är som roligast.
Om det är en enda sak jag är säker på i mitt liv så är det att jag är beroende av två saker:
kreativitet och mat.
Utan att få vara kreativ skulle jag nog snabbt dö.
Och utan mat skulle jag också dö.
Man kan säga att jag är beroende av mat...

Ha en fridfull dag alla människor och djur.
Om nu några djur skulle råka läsa den här lilla bloggen.