”Att lära känna andra är vishet. Alla lära känna sig själv är den högsta visheten”
Lao Tsu cirka 600 f.k
Jag har en katt.
En dag för några års sen visade det sig att hon var deprimerad.
Jag frågade varför - och då berättade hon att hon inte ville vara en katt.
Hon ville hellre vara en lyktstolpe.
Det tyckte jag lät lite underligt.
Tänk hur mycket kraft vi ständigt lägger ner på att vara nåt annat än det vi är.
Vi går omkring och inbillar oss att det vore bättre om vi var goda som Moder Teresa, snälla som Jultomten eller vackra som Angelina Jolie.
Men när vi gör det så försöker vi gradera ner värdet av Guds eller existensens vishet.
Om det skulle behövas femtio tusen Jesus så skulle det väl finnas det?
Om det behövdes en massa människor som ständigt gjorde allting rätt så skulle väl dessa människor redan ha skapats?
Eller är det så att vi ibland går omkring och tror att vi har kommit på hur det egentligen skulle vara och att vi strävar efter att göra världen mer perfekt.
Efter våra egna värderingar om vad som är bra och dåligt.
Jag tror att alla människor behövs, precis så som de är.
Hela syftet med att försöka förändra sig själv till nåt annat än det man är, tror jag är grunden för en stor smärta och känsla av ständigt misslyckande.
Tänk om alla kunde lägga ner lika mycket energi på att bli sig själva istället.
Jag inbillar mig att det skulle vara en betydligt kortare väg.
Och mycket mer framgångsrik.
Vi är det vi är och inte det vi tror vi behöver bli.
Ha nu en riktigt fridfull söndag alla människor där ute.
Det ska inte jag ha.
Jag ska titta på film.
Mycket våld, förstås.
Det är sonen som har bestämt film.
PANG PANG!
Och så en liten bild från förr.
Så här såg jag ut en gång i tiden.
På fullt allvar.
Och så blev jag förvånad och arg när hela släkten ansåg att jag måste ha varit en knarkare.
Tjing!
11 kommentarer:
Men vaffan! Har du kalsongerna UTANPÅ jeansen? Hur gick det till? Aja, du hade väl bråttom eller nåt. Jag förstår att de trodde du var en knarkare... du ser ut som en äkta pundare. Flåt, SÅG UT.
Den där Lao verkar vara en klok gubbe/gumma. "Att lära känna sig själv är högsta visheten". Om man dessutom lär sig att gilla den man lär känna vinner man högsta vinsten (Obs Jeckans tillägg)
HAHAHAAA....är gylfen öppen eller är det fillingar och shorts i ett?
Bli den man är.
Lite mer Mmmm... i livet.
Lite mer Me.
Tittade också extra på den gamla bilden på dej...är det kalsongerna man ser ? Ja?...
Håller med Laos vishet också!!
Trevlig söndag :)
Jag tror din katt skojade med dig. För vem vill vara en lyktstolpe, som hundar kissar på, när man kan vara katt? Katten tyckte förmodligen att frågan var väldigt korkad.
Kul bild! ;)
Vilket härligt inlägg!
Jag gillar dig!
Och mig.
Och tänk om alla kunde förstå att den viktigaste vännen i världen att ha - det är DU själv! För om man inte kan vara vän med sig själv, hur ska man då kunna vara vän med någon annan?
Och som jag brukar tänka:
- Jag är fantastisk och unik - precis som ALLA andra människor i världen.
Och din look där för "några år sedan", vad ska man säga?!?!? Kanske:
- Heja Sören friskt humör, kalsongen hänger utanför!
Tjingeling!
Mannen som kunde tala med katter. Det är alltså du det.
Och snyggt foto! Bert-kalsonger, eller? För du vet väl vad det är!?
Om inte, så kan jag tala om att det var något som min son - som på den tiden det begav sig var ca 5 år - bara måste ha, när han sett "Bert" på tv för första gången. Han fullkomligt älskade dem och och dansade också gärna runt i dem på det där lite töntiga viset" för oss andra. Man kunde inte annat än skratta.
Kalsongerna har han kvar än... ;)
Ja du ser väl inte så mkt konstigare ut än vad tonåringarna gör nu. De har ju byxlinningen nedanför skinkorna så de knappt kan gå. (ja en del alltså)
Haha, du är tokig du! Men klok, också!! Snygg bild, förresten!!
Jessica - Ja? Det var ju min högst personliga stil. Kan ha varit 1982-83.
Anna - byxorna var öppna om jag skulle få brådis att gå på toa eller nåt annat.
Me - mycket mera Me!
Susjos - ja, det är kalsonger. Inga konstigheter alls...
Eller nåt..
imse - katten min är klokare än vad jag är. Helt klart.
Ting - det samma!
Ulrika Garbriel - ja, det är märkligt det där hur vi ofta försöker göra andra till lags innan vi skapat fred med oss själva. Det är en omöjlig ekvation.
annabellan - ha ha! vad kul!
Jag har inte kvar de där kalsongerna.
Hoppas jag...
Malin - ja, det var troligen jag om skapade det modet...
Sarah - Tack tack. Och Kramelur!
Skicka en kommentar