tisdag 15 september 2009

Morgon i Varberg

Vaknade upp utan att märka att jag hade gjort det.
Vad förvånad jag blev!

Nu är jag i alla fall vaken. Det vet jag för jag såg mig själv i badrummet alldeles nyss.
Nu är det dags för frukost, men innan dess tänkte jag ge mig på en liten videoblogg.

Ja, det är ju så modernt nu för tiden...



Det var riktigt kul i går att möta en publik med människor som ville lyssna.
Alla möten är olika. Och det blir alltid på något nytt sätt varje gång.

Tacksam.

Nu är det nog bäst att jag hugger i på frukost innan jag svimmar.
Jag passar så dåligt som avsvimmad människa.
Ser ganska dum ut och så.
Och det vill man ju inte.

13 kommentarer:

♥ Sanna ♥ sa...

Hahaha Du är helt UNDERBAR !!!!
Hjärnspöken har man ju hört talas om och vattenskalle, men big brain av tankar det var nytt...
Hoppas att du får en underbar dag i Varberg!!
KRAM

Sarah sa...

Hahaha!! Snyggt! Ha en fin dag - inte så alldeles jättelångt bort ifrån mig ;)! Kramelur

Lallis - liv och leverne sa...

Grattis!
Tänk vad mycket extra "tänkerier" som ska få plats där inne nu:)

Låter härligt med föreläsningen.

Ha en fin..tisdag.
För det är det idag.
Det var därför jag skrev det.
Annars hade jag kanske skrivit måndag.
Men det var ju igår.
Då hade det blivit retroaktivt.
Funkar ju också

Och nu skriver jag en hel massa
Det är för att jag käkar världens starkaste chorizo.
Skriver i ren depseration.
Ska komma ihåg att ge fan i dem i fortsättningen.
Blir ju bara ordbajs.

Kram Lallis

Lallis - liv och leverne sa...

"depseration" är ett nytt ord , som kan ersätta ordet "desperation".
Om man är ordblind alltså..typ

Helen sa...

Hej Sören.
Vill bara tacka för igår, föreläsningen var allt vad jag hade väntat mig; jag skrattade och jag grät. Jag är så tacksam att jag till slut fick ordnat barnvakt (av pappan till mina barn som jag lever med, hihi). Jag vill faktiskt berätta för dig att jag idag känner mer glädje och jag är faktiskt mer stolt över min son Loa idag än igår. I mitt förhållande så är det endast jag som går från klättra i träd till ligga på en parkbänk. Min man har aldrig varit ledsen över att vår son är annorlunda. För mig kändes det därför så skönt att höra en annan man berätta om gråt, mörker men också glädje och stolthet. Tack igen,
Mvh Helen
Du minns mig nog inte men du skrev i min bok: Till Loa! Du är inte fel- bara annorlunda!

Sören Olsson sa...

Sanna - det blir lätt så där när jag tänker till. Därför försöker jag undvika det.

Sarah - Ja, det är ju en alldeles enastående dag! Kramelur tillbaks!

Lallis - tisdag stämmer även med min kalender.= skönt. Hade det varit typ fredag hade jag varit mer stressad. För då hade veckan bara försvunnit på nåt vis.

Lallis 2 - jag såg inte ens att du hade skrivit fel så min ordblindhet är ännu värre.

Helen - Så klart jag kommer ihåg Loa-signeringen!
:o)
Härligt att höra att du känner dig stolt över underverket som kan utvecklas och bli precis vad som helst.
Lycka till!
Kram

Pernilla sa...

Haha, du är nog trots allt snyggare med mindre hjärna. Förlåt, men så är det!
/P

Malin sa...

Hallå igen!
Ville bara tillaga att min man nyligen även blivit rektor för en särskola.( Blev så osäker sist att jag inget skrev om det. Dumt om man säger fel) Där många av barnen har downs syndrom. Just nu är ekonomin som den är, men någon gång blir det väl bättre. Det skulle säkerligen vara uppskattat av många att lyssna på dig. Får höras om det senare;)

Jonas sa...

I MITT fall brukar det snarare vara så att jag SOVER utan att märka det, speciellt på morgonen.
Jaadu frän video, tänk va' kul man kan ha med dagens teknink. Undrar hur det skulle bli med samma tema, men på andra kroppsdelar. Jag menar, DET är ju faktiskt något som händer ibland. Speciellt på morgonen och DET kan ju även det leda till viss förvåning ;-)

Kenna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Linda sa...

Hej Sören,
jag såg att min underbara vän Helen hade hunnit före mig med att tacka för föreläsningen igår! Hur sm helst kommer det ett tack från mig också. Dränerande och påfyllande blir nog min sammanfattning av mötet igår. Dränerande för det är jobbigt att inte låta tårarna fullkomligt spruta och påfyllande för du gav mig energi med ditt ödmjuka "kuliga" sätt att förhålla dig till livet. Varför - varför inte är ju helt underbart att lägga längst fram i hjärnan (och i din och Ludvigs bok)
Jag önskar att jag bara kunde tänka "En till bebis? - Varför inte...?" men det känns inte riktigt så enkelt ;-)
Nähä, plikten kallar och barnen ska i säng!
Slutorden får bli ett stort tack till dig och hela din familj som velat dela med sig av era erfarenheter av livet.

Och förresten tyckte min syster, vars dotter heter Vide, att det var kul att höra att det finns några fler tjejer i detta land med det vackra namnet!

Jag hoppas livet visar sig från den goda sidan mycket och länge för dig och din familj.

Kenna sa...

Lika tokig som vanligt, i like´it.
Dax att video blogga snart. ;)

Kram Kenna

Maud sa...

Du är ju helt galen!!
=)
Oj, kom det som en nyhet för dig?
Det var inte meningen ;)
Tack för en rolig blogg.
M