Vad hände med maj?

Svisch!
Plötsligt hade tydligen hela maj passerat.
Och jag upptäckte mig ha gått och väntat på att det där "riktiga maj" skulle infinna sig.
De där dagarna som doftar försommar och sprudlande förväntan inför en lång och varm period på året.
Mycket jobb under de dagarna när solen visade sig - och kallt och blåsigt de dagarna jag var ledig gjorde kanske sitt till att skapa denna känsla av att ha missat hela maj.

Men varför gråta över spilld tid?
Det är lika meningslöst som att bli arg över att man blivit fet.
"Vem i helvete har gjort mig så här fet?"

Än en gång så handlar det mest om att skapa sitt liv, som man vill ha det.

Ibland inbillar jag mig att jag skulle kunna säga "vänta lite..jag ska bara.." till livet.
Varför skulle livet vänta på att jag "ska bara"?

Livet är en gåva som man inte får ta för givet.
Jag tror att det är många saker som vi människor tar för givet.
Därför tror jag att det är nyttigt att ibland betrakta tillvaron och livet med ögon som en nyfödd.
Som om det är första gången man ser allt runt omkring sig.
Inklusive sig själv!

Väldigt ofta drabbas man då av en vilja att "rätta till saker".
Tänk bara situationen när du går förbi en spegel.
Din första impuls är i stort sett ALLTID att rätta till kläder, frisyr, hållning eller nåt annat som du blir påmind om via spegelbilden.
Men tänk då på att så som du råkade se ut när du passerade spegeln är så du ser ut. I vanliga fall.
När ingen spegel får dig att vakna upp.
Jag försöker ibland testa mig själv när jag går förbi en spegel att inte göra någonting åt mig själv.
Inte sträcka upp mig eller dra handen genom håret för att försöka styra upp situationen med utseendet över huvud taget.
Det är SKITSVÅRT!
Bara att inse vilken reflex som ligger i mig i en sån situation får mig att bli förvånad.

Så i dag - ska jag klippa gräs och njuta av dagen - och undvika speglar - i möjligaste mån...

Ha en fin helg!