söndag 12 juni 2011

Student 2011

Det har varit student.
Oj att det var SÅ intensivt fattade jag nog inte innan jag själv var där.

Två stycken studenter samma dag. Och dagen innan hade jag en dotter som dessutom gick ur nian.
Så det har varit fullt upp med förberedelser för festligheter i flera veckor.

Och eftersom de två som tog studenten hade helt olika tider med utgång - och framträdanden och avslutningar, så var det fullt drag ända från klockan 4 på morgonen.
Och då kom vi i säng vid kvart i tolv dagen innan dessutom.
Och så höll festligheterna på under hela dagen fram till ett på natten.
Då var jag GANSKA trött, måste jag erkänna.

Att sluta skolan är stort.

Både att sluta nian och att ta studenten.

Har funderat mycket på varför vi i vårt land ofta har en ansträngd relation till skolan.
Kan det bero på att vi har vant oss vid, och tagit för givet att lärande är gratis och att det är något man måste göra, vare sig man vill eller inte.
Kanske är det ordet ”skolplikt” som har skapat detta?
Plikt som ord innebär för de flesta ett krav - och krav från omgivningen känns aldrig stimulerande.

Kanske hade det varit annorlunda om det hade hetat ”skolerbjudande” istället?
”Alla barn i Sverige erbjuds gratis skolgång - och att man helt utan kostnader får lära sig saker som man kan ha nytta av senare i livet.”

För mig känns det mer lockande i alla fall - än att kalla det ”plikt”.

Min skolgång var inte särskilt lyckad.
Jag är än i dag den enda person jag känner som har skolat sig genom komvux.
Jag menar...varför?
Skoltrött är ju okej att vara.
Och därför vore det helt logiskt att göra nåt annat.
I alla fall inte börja studera på Komvux.
Som ju är helt frivilligt.

Nä, jag förstår mig inte på mig själv alla gånger.

Att få etta i svenska när jag gick ur nian är inget jag var stolt över då.
Men i dag när jag har arbetat som författare i snart 28 år och skrivit 124 böcker tillsammans med kusinen Anders, så känns det där gamla betyget mest som en kul anekdot att kunna berätta om för folk som har tappat tron på sig själva på grund av tusen och en anledningar.
Man kan bli vad man vill ändå!

I skolans värld så är ju lärarna tyvärr också bara människor.
Och de favoriserar vissa elever.
Och tycker mindre om andra - som de därför behandlar på ett orättvist sätt.
Det är ingen myt.
Det är sant allt för ofta!
Jag har själv sett det på nära håll flera gånger under både min egen och barnens skolgång.
Att bli särbehandlad av orättvisa skäl är aldrig kul.
Men det är en verklighet som många barn utsätts för.

Och elever hamnar allt mer ofta på ena sidan och skapar ett fiendeskap gentemot sina lärare. Det blir ”vi mot dem”-känsla som genomsyrar många ungas skolgång.
Men det borde inte behöva vara så!

Först tror jag att man skulle behöva höja statusen för lärare. De måste få betydligt bättre löner, för att på så sätt locka allt bättre pedagoger till skolorna.
Och samtidigt bör man arbeta för att påverka elevernas attityd till lärande.
Och det är troligen insatser som måste komma från hemmen.
Att ”slippa” skolan ska ses som en bestraffning istället för en belöning.
För om man riktigt granskar det hela så är ju lärande något oerhört häftigt!
Tänk att man helt utan kostnader kan få lära sig saker som man inte kan!
Det är ju en gåva!

Nog om detta.

Nu lite bilder från studenter och avslutningar och lite annat kuligt.

God söndag alla människor!

Ludvig som student!

Vide slutade nian!

Lova som student!

11 kommentarer:

biggan lundin sa...

Ojojoj, jag som tyckte vi hade det så intensivt med två studenter med fem dagars mellanrum. Åså blev det två kalas med samma gäster så tätt inpå.Så kan det gå!/Biggan från Kga

Marika sa...

En stilig och en vacker student... Och en vacker nia också...

Susjos sa...

Ojoj..alla tre? Förstår att ni har haft fullt upp!
Men vilka härliga minnen :)
Och vilka fina ungdomar!!
Grattis till dem :)

Fredriksson sa...

Det är lite lustigt att läsa detta då jag själv just tänkt nästan samma tankar om skolan. Skriver just nu ihop mina minnen från skoltiden, jag minns förvånansvärt mycket från den tiden.

Skoltiden är besvärlig för man ska först och främst lära sig saker, sen ska man samtidigt gå igenom puberteten och alla problem som följer med den. Dessutom ska du oxå ta reda på vad du ska bli. Det är inte helt lätt och just nu är skolstatusen låg och måste höjas. Lärarna måste dessutom våga vara lite "utanför boxen" våga ta nya vägar för att intressera ungdommarna. Jag vet ju att de roligaste lärarna lärde mig mer än de som humorlöst tragglade årtal på historie lektionenrna. Jag har lärt mig mer av Hermans Lindqvist än av de lärare jag haft.

Oj lång kommentar men beror just på att jag själv funderat kring detta:)

Stiliga barn, förstår att du är stolt far:)

Anonym sa...

Jag jobbade på kollo i Örebro ett par somrar och hade då turen att få lära känna er prins lite. Därför var det otroligt roligt att titta in här idag och få se vilken stilig student han blivit!

Det var somrarna på kollo med alla härliga barn och ungdomar där som gjorde att jag valde att utbilda mig till lärare. Idag arbetar jag på en träningsskola och älskar mitt jobb, tack vare alla prinsar och prinsessor!

Grattis Ludvig till examen! Och tack för att du och din fru beslöt er för att skriva "Prins Annorlunda" - en underbar bok!

Anonym sa...

Snubblade in på din blogg. Vill bara berätta att jag under natten till idag har sträckläst Prins Annorlunda under skratt och gråt.

Jag är själv moster till en liten ettårig prins Annorlunda, som är så kärleksfull att han tar oss alla med storm.

Helst skulle jag vilja bifoga en bild, så att alla ser att just jag har världens finaste systerson, men jag tror inte att det fungerar i kommentarsfältet. :)

/Petra Andersson, Göteborg

Andersson&Gylling sa...

Åh så fina de är! Vilka vackra barn!

Louise sa...

man blir alldeles varm om hjärtat!
Så fina!

Joanna sa...

Hej jag heter Joanna är är 23 år.
När jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppet hjärtat om mitt liv med diagnosen och allt vad det innebär för att folk ska få mer förståelse och insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder.
Så besök gärna min blogg:)
kram

Malin Maria sa...

Hej Sören!
Vilka härliga bilder!

Har följt din blogg i snart ett år, tänkte bara tacka för alla kloka tankar du delar med dig av.
Jag har sträckläst Prins Annorlunda flera gånger och jag är mycket tacksam över att ni valde att skriva den. Den har varit ett stöd både till mig och min mamma när det varit tungt. Min bror är också en prins, han fyller elva om några veckor du kanske kan tänka dig hur stolt han är över att bli äldre! Tack för allt!

Tänkte dela med mig av en länk också som är för bra för att gå miste om:
http://www.youtube.com/watch?v=-_-P4t2jR1g

Suzan sa...

vackra!!!