lördag 15 januari 2011

Min kreativa verkstad

Jag arbetar ganska intensivt just nu.
Försöker skriva klart nya Bertboken under helgen, har gjort de sista justeringarna i den nya versionen i filmmanuset "Sune på Cypern", filar på ett upplägg till något som kallas "Corporate storytelling" som jag ska arbeta med i ett företag, planerar och skriver manus till vårens föreläsningar om bland annat skrivande för film och hur man förhåller sig till oväntade situationer i livet, skapar en struktur för en helt ny del av min verksamhet som kommer innehålla coaching, terapi och hypnos samt att jag skriver på ett eget bokmanus som jag ska bli klar med under våren.

Det är mycke nu.
Och jag trivs bra med det!

Satt och funderade på det här med bilder på internet.
Det är svårt med rättigheter och bilder.
Det finns ju sidor på internet där man kan hitta gratisbilder som man kan använda som man vill.

Här är en sån.



Sen gäller det bara att komma på nåt bra att skriva om den bilden.

Köp varm korv?

Korvar är ett lustigt ord och ett lustigt fenomen.
Korven ser kul ut och många (bland annat jag själv) får genast associationer till en viss kroppsdel som oftast finns att hitta på det manliga släktet av homo sapiens.
Dessa kroppsdelar bör man däremot inte grilla på utegrillen.
Det kan göra ont.

Så där ja.
Det gick att komma på en text till den bilden också.

Ha en god lördag alla människor!

fredag 14 januari 2011

Datavisionen

Kan Datavision vara nåt för framtiden?
Ja, det kan man ju undra...




Lite skrämmande när man ser detta och inser att inslaget inte är från 1642 eller 1712.
Det är från 1979.
När jag var 15 år.

Tid är intressant.
I år är den 2011.
I spegeln ser jag en farbror som i år fyller 47 år - och ändå känner jag mig som knappt torr bakom öronen.

Lustigt uttryck att vara "torr bakom öronen".
Varför skulle man vara extra blöt just där?

Jag sitter just nu och skriver som en galning på årets Bertbok "Bert och friheten".
manuset ska vara klart på måndag - så jag har ganska klart för mig vad jag ska syssla med under helgen...

I går var jag i Stockholm och föreläste för förskolelärare.
Det var riktigt kul!
Jag pratade om värdet av att våga utsätta sig för livet som händer.
Ibland måste man våga testa att göra saker man aldrig gjort tidigare.
Ibland lyckas man och ibland blir det fel.
Det största misstaget man kan göra är att ständigt gå omkring och oroa sig för att göra ett.

Efter min föreläsning fick alla ge omdömen av de två dagarnas föreläsningar.
Min föreläsning fick enbart femmor i betyg.
Utom från tre stycken som gav mig tior i betyg istället.
Det kändes riktigt roligt!

Här är en bild från i julas.




Jag överraskade familjen med att vara utklädd till en grön gubbe.
Det var ingen som hade förväntat sig att denna figur skulle dyka upp som assistent till tomten.
Den gröna gubben hade inget riktigt språk, men han gjorde sig förstådd genom vissa märkliga ljud istället.
Som en livs levande "Linus på linjen", om någon minns det?



Nå.
Nu är det dags att återvända till skrivandet av Bertboken.

Fridens alla människor och ha en UNDERBAR helg!

söndag 9 januari 2011

Om man skulle ta och byta namn

Jag funderar på vem som kom på den snillrika idéen med att ha andra och tredje namn.
Ibland undrar jag om det inte var någon med lätt sadistisk läggning som hittade på detta.
Jag tror inte att jag någonsin har träffat nån som har berättat om sina andra och tredje namn med någon form av stolthet.
De flesta skäms lite över sina namn, som av nån okänd anledning gavs till oss från våra något sadistiska föräldrar.

Kan det vara så?

Jag menar..hur ofta använder man sina andra och tredje namn?

Det vore ju en sak om man kunde ha nån nytta av att ibland heta Leif eller Gustav.
Men jag använder ju inte ens namnen.
De ligger bara där och skräpar i folkbokföringen.

Jag skulle vilja föreslå att vi alla valde helt nya andra och tredje namn.
Bara för att retas med våra föräldrar.
Eller...det kanske är elakt?

Jag kommer just nu inte på några bra andra namn att heta. Men jag ska fundera på det!

I vissa kulturer får man sitt namn efter en viss tid.
Det är som om man först måste se vem personen i fråga är.
Det finns även många som byter namn flera gånger under ett liv för att de inte längre är samma person när de är 10 eller 63.

Jag minns en kul historia:

Den var den unge Indianen som kom in till sin pappa och frågade hur alla Indianer får sina namn.
- Det är enkelt, min son, sa fadern. När ett barn föds så ser vi på naturen. Det som sker just när födelsen inträffar blir barnets namn. Om man ser en stor Örn flyga över himlen får barnet heta Flygande Örnen. Om man ser en Hjort sprinag över gräset får barnet heta Springande Hjorten. Men....Varför undrar du över allt det här Två Knullande Kaniner på Prärien?

Så kan det gå...

En del borde få ersättning för att kunna få byta sina namn.

Jag heter Leif, Sören, Gustav.

Vem kom på att Leif skulle vara ett bra namn?
När jag var liten och inte hade så mycket innanför skallbenet (det har jag iofs inte nu heller)så tyckte jag att leif var ett coolt namn.
Jag ville bli kallad "Leffe".
Ja. Jag vet. Det är humoristiskt!

Men jag vet också att jag inte är ensam.

Ni är många där ute som läser detta som tänker:

- Ha, det där är ju ingenting! Vill du veta vad JAG heter?

Ja. det vill jag.

lördag 8 januari 2011

Det har gått bra.

Det är nytt år.
Hurra.

Ja, det var ju ett tag sedan. Men det är fortfarande hurra, tycker jag.

I slutet av förra året var jag och gjorde en väldigt spännande sak.
Jag gick en intensiv utbildning i hypnos.
Jag är oerhört fascinerad av detta.
Att det fungerar behöver jag inte fundera på längre.
Jag VET att det fungerar.
Och det är KUL.

Som i detta lilla videoklipp när Josefin Crawford hypnotiseras till att tro att ordet "bra" är något helt annat.
Det är ingen fejk.
Det fungerar fantastiskt bra!



Han som hypnotiserar heter Fredrik Praesto och det var av honom som jag lärde mig att själv hypnotisera.
Även om jag inte ännu har testat den där typen av hallucinogena varianten av hypnos.
Men övning ger färdighet!

Hypnos i den här formen handlar väl i grund och botten om en koncentrerad form av avslappning.
Och när hjärnan blir mottaglig för information som på ett positivt kan ersätta gamla tankemönster som inte längre är särskilt kreativa så kan hypnos vara ett sätt att:
* bli av med fobier
* minska flygrädsla
* öka självförtroende
* minska ångest
och mycket annat.

Jag har själv testat på flera olika personer.
Kan bara säga som det är: Det fungerar!

måndag 3 januari 2011

Nytt år - nya chanser till att göra nya misstag

I samband med nyår så brukar det överallt dyka upp krönikor över "året som gick".
Årets bästa, årets sämsta, årets viktigaste och så vidare.
Jag kan inte komma ifrån känslan av att det är en sorts död att blicka bakåt på det viset.
Det som har varit är inte längre. Det har slutat existera och till slut blir det bara minnen som med tiden vattnas ut och blir till döda små minnesmärken som hände "förr".

Jag vet inte om det är något annat än en känsla av nostalgi som driver fram alla dessa krönikor över år som passerar.
Vad är det man vill bevisa?
Att det VISST händer någonting varje år?
Även om man ibland tycks vilja hävda att det aldrig händer något - så kan varje enskild individ läsa dessa krönikor och inse att "jo, det hände visst en del 2010".

Jag vet inte.

Personligen så tycker jag att det är betydligt mer intressant att se framåt.
Vad händer DETTA år?
Vad ska jag försöka lära mig?
Vad ska jag försöka göra mer av?
Vad ska jag göra mindre av?
Vad vill jag att framtiden ska föra med sig och vad gör jag själv för att låta framtiden få bli just på det viset?

Det kommer att hända minst lika många saker under 2011 som under 2010.
Varför skulle det inte göra det?
Och varför skulle det vara så skrämmande att låta livet få inträffa?

Jag ser fram mot det nya - oavsett vad det innebär.
Känner mig inte nöjd ännu.
Att vara nöjd är att ha tråkigt utan att tröttna på det.
Jag tröttnar snabbt på att ha tråkigt.
Jag kan knappt vänta på att låta det nya få inträffa.

Och så en fin liten bild.



Se så vackert solglitter.
I brunt.
Olika nyanser av brunt.
Varför känns det inte så solglittrigt?
Det känns mer...brunt...

Och tyvärr så kan jag inte heller hävda att de glada musikanterna känns särskilt solglittriga.
Men jag gillar ordet - solglitter.
Det är en hit.

Nåväl.

I dag är fjärde dagen med halsfluss och feber.
Det är inte världens roligaste situation.
Men det går ju också över!

I morgon är en annan dag, som någon annan käck dansbandskille sjöng en gång för många år sen.

Ha det fint alla!