Det är roligt nästan jämt och när det inte är roligt så kan det bli roligt sen.

I dag är det fredag.
Fint.

En vecka närmre ljuset och våren.

Hörde på stan när några kvinnor med burka kom gående:
- Mamma, är det möhippa?

Det var det inte.
Tror jag. I så fall den tråkigaste möhippa jag någonsin sett.
Inget party alls.

Det är en märklig värld vi lever i.
En annan gång hörde jag talas om att några barn blev rädda och trodde att kvinnor i burka var spöken.
De såg ut på samma sätt som de själva gjorde när de lekte spöken.
Ett stort lakan och sen bara hål för ögonen.

Det kan verka rasistiskt att skriva om sånt.
Men det behöver det ju inte vara!
Det är ju inte alls konstigt att barn söker i sin egen begreppsvärld efter någonting som de kan relatera till när de ser något annorlunda.
Själv så såg jag i dag en kvinna med slöja som hade en VÄLDIGT gul kjol på sig.
Genast så tänkte jag att jag själv troligen som barn hade undrat om det var en påsk-kärring som var ute och gick.

Det går inte att komma förbi att det är många nya företeelser som vi måste anpassa oss till i vårt samhälle.

Jag är själv uppväxt i Karlskoga på 60 och 70-talet.
Kommer mycket väl ihåg när jag fick se den första liv levande negern.
Det var så vi kallade svarta på den tiden.
För på den tiden var svarta människor oerhört sällsynta.
Och det annorlunda kändes mest obegripligt.

Jag växte till exempel upp med en rädsla för homosexuella.
Utan att fundera på varför jag var rädd för dem.
Det var bara en rädsla som grundade sig i min egen okunskap och oförståelse.
Jag kände ingen homosexuell människa och förstod därför inte att det i grund och botten bara var vanliga människor.
Jag trodde med utgångspunkt från min begränsade begreppsvärld att det var något farligt.
Kanske nåt man kunde drabbas av om man hade otur.

På samma sätt behandlas människor med olikheter än i dag.
Men dagens "negrer" är oftare människor med utvecklingsstörningar.
Det är egentligen ganska groteskt att det än i våra dagar finns så många fördomar och rädslor för människor som är annorlunda.

När jag hör talas om lärare på skolor som använder "utvecklingsstörd" som skällsord i ett nedlåtande sammanhang så blir jag både arg och förvånad.
Har vi människor inte lärt oss mer?
Är vi fortfarande så primitiva att vi måste söka stöd i fördomar och korkade antaganden för att förstärka vårt fattiga språk?
När folk skojar och kallar någon "CP" eller skäller på någon med ordet "mongo" så skär det i mig.
Det är inte så att jag tror att de människorna som använder dessa uttryck vill vara elaka mot annorlunda människor.
Det handlar bara om okunskap.
Och rädsla.
De förstår inte helt enkelt.

Därför känner jag att det är extra viktigt att möta människor av olika slag.
Att ständigt vara öppen för möten med människor.
Och kanske kan vi träna oss i att inte omedelbart döma det vi inte förstår?
Kanske går det att acceptera att vi inte vet allt eller kan allt?

Att inte veta är ju inledningen på att lära oss något nytt.

Ja.

Det var dagens fundering från mig.

Och så en bild som visar att klotter inte ALLTID är fruktansvärt.
Ibland är det till och med ganska kul.



Det tycker jag är kreativt!