onsdag 7 oktober 2009

Inspiration

Ibland kommer inspiration droppande från någonstans.
Jag vet inte vad som händer.
Vet inte vad som gör att jag plötsligt får en massa idéer nerdimpandes i skallen.
En del är bra, en del sämre och några är helt lysande.
Jag är fortfarande helt förundrad över att jag och Anders har skrivit nästan 110 stycken böcker genom åren.
Jag menar..vem skrev dem?
Vem kom på allt det där som står i böckerna?

Ofta när jag återläser någon gammal Sune, Bert eller nån av alla andra av våra figurer så fattar jag inte vilka sjuka skallar som hittade på allt det där.
Och jag måste inse att en av de sjuka är jag själv.

I dag satt jag och Anders och jobbade på vårt oprivata kontor "Gröna Grodan" i Örebro.
Vi sitter ofta där eftersom vi för närvarande inte har något fungerande kontor att sitta på.

Anders var lite sen - och skickade sms att han ville ha kaffe när han kom.
men han glömde det viktigaste.
Att skriva "ingenting till tack".
Om man missar det är det fritt fram att köpa vad som helst.
Gärna äckliga kakor.
Den som får kakan måste glatt äta upp den och vara tacksam.
Anders fick en ne..ne...neeej, nej.
Han fick en havreboll med choklad i!



Han tackade och var SÅÅÅ glad!


Under tiden pysslade jag lite och ordnade till lite fin dekor i fönstret:



Se så fint jag gjorde det.


Vi jobbar med en bok som är tänkt att komma ut under 2011.
Nästa års böcker är redan spikade och den här är något helt annat.
Det är nåt som vi inte har skrivit förut.

Det känns både kul och spännande.
Och bra blir det!

och i dag när vi satt och skulle lösa vissa dramaturgiska frågeställningar så droppade det ner öppningar och lösningar som ingen av oss hade kunnat räkna ut med smart tänkande.
Det var nåt annat som hände.
Nån sorts uppkoppling på nåt kreativt fält som ligger öppet för alla.
PLOP sa det i våra skallar - och sen hade det mesta av problemen lösts på ett märkligt sätt.

Den dag boken publiceras ska jag förklara lite mer av vad jag menade.
Den typen av märkliga sammanträffanden har det varit fullt av i samband med skapandet av den här boken.
Eller böckerna, menar jag.
Tre stycken kommer det att bli...

Och så kom Anders fru, Paula och lille Mille och hälsade på en stund.
Mille tyckte det var kul att träffa Anders:





Och inte lika kul att träffa mig:




men söt var han.
Som en liten gobit som man bara ville gosa med.

Sen underhöll jag Mille genom att sabotera mitt fina pyssel i fönstret.
Katastrofer fungerar som underhållning även för små killar.

Nu är det dags att göra nåt nyttigt.
Mat till exempel.

Ha en alldeles underbar kväll!

14 kommentarer:

imse sa...

Skulle gärna vilja vara en fluga på väggen, i rummet där ni två jobbar. Kan tänka mig att det flabbas och gnabbas en hel del!

Lille Millemannen är så söt. Klart han blev glad åt pappsen.

Och vad roligt att du pyntar på kontoret!

Marika sa...

Jag kände mig lite som en spion i dag, satt alldeles bakom er på Gröna grodan. Kändes lite dumt för det känns ju lite som att jag känner dig, har varit på din föreläsning, jag läser din blogg och dina böcker och så känner jag en slags samhörighet tack vare att jag också har en son med ds. Å så satt jag där och tänkte; ska jag gå fram och säga hej, det är jag som brukar kommentera i din blogg! men det hade ju blivit hur knasigt som helst så jag satt bara där och kände mig dum! Men ni verkade ha väldigt kul i alla fall!

Marika sa...

...Låter lite som jag är en sån där stalker... Hihi...!
Men det är jag inte, jag lovar!!!

The Secret Garden sa...

Halloj! Har precis ramlat in på din blogg och säger hej! Hej!:)

Malin sa...

Gud vad kul ni måste ha det!!Själv har jag också suttit och skapat idag, dock inte en bok... Men det är så kul att sitta med någon och låta ideerna flöda. Man lägger till för att strax efter komma på vad dumt det där man kom på var och sen dyker världen ide upp, osv. Skit kul!!

Lena sa...

Hej! Eller "hejhej,hemskt mycket hej" som var min första bekantskap med "er". Kul att komma till din blogg! Eg vill jag bara tacka för alla Suneböcker, vi läser Sune för 7-åringen som fullkomligt älskar dem. Det har hållit i sig länge och vi gapskrattar minst en gång varje kväll! Så såg jag en adress på bokens insida så nu gör jag det! Skriver! Tack! Lena

Sarah sa...

God kväll! Det måste vara kul att ha en kusin som man har så mycket gemensamt & roligt med!? Himla kul dekoration du fick till i fönstret där-bara att komma på tanken!! Önskar att jag vore lite mer sådan...Kraam

Jeckan sa...

Öh... eh.... Har du läst Anders blogg nån gång? Har du sett dina egna små filmer, dansande dockor med Sören-skalle och nyheter från loony-town?

"Ofta när jag återläser någon gammal Sune, Bert eller nån av alla andra av våra figurer så fattar jag inte vilka sjuka skallar som hittade på allt det där."

No shitt.

Ninni sa...

Jag och mina elever är ytterst tacksamma för all inspiration som kommer droppandes till er. Vi vill ha FLER braiga böcker! Minst 110 till.
:-)

Och om du skulle tröttna på att författa (fast det är väl ingen risk, hoppas jag?) så kan du ju alltid falla tillbaka på din talang inom konst/heminredning. De där djuren(?) vill väl alla ha i sina fönster?!

Ha det så gott!

Yrsa sa...

Jag tror ju då på att saker händer av en mening. Det kanske inte syns eller förstås just när det händer men sen klarnar allt.

Det är därför det bara löser sig för er med ert "ploppande" för de här böckerna. Just för att det är verkligen meningen att de ska skrivas. Av skäl vi kanske inte förstår just nu.

Njut av "Ploppen" :-).
För hjärnan är fantastisk.
Livet är fantastiskt.
Tankens kraft är fantastisk.
Du är fantastisk.

Och nu ska jag sluta skriva fantastisk och sluta flumma ;-).

//Y

Storarvid sa...

Ungefär som det kan vara ibland när man bloggar, eller skriver kommentarer.
Hjärnan är tom och PLÖTSLIGT dyker det uppnågot från "ingenstans"....Liksom :-)

Susjos sa...

Fint :)

Marie sa...

Jo jo..se så fint det blev, en å annan "pinnko" eller kanske "pinnälg"?

Jag har en ny blogg, bara så att du vet (som om det spelarna roll !?.. men kan ju berätta det i alla fall)

:)

Kramen !

Bajsugglan sa...

Ja, ibland kan man nästan bli förundrad över sig själv, var f-n man får allt ifrån... Men glad blir man, glad för det man skrivit och åstadkommit!Man blir förundrad att ens hjärna är så knäpp,galen och fantastisk!

Och ni har verkligen åstadkommit något bra,men det vet ni ju! Spännande med nya boken som kommer 2011. Vi väntar med spänning!

Ha det bra, Sören!