Man kan säga att vi lever mest inom ramen för ett sinne.
Man kan vara auditiv, visuell eller kinestetisk.
Till exempel så kan en person som har det visuella mest utpräglat kännas igen genom att den uttrycker sig i bilder.
En sån person har stort behov att omgivningen också ska kännas estetisk.
Hemmet kanske betyder mycket. Helst ska det vara ordning och reda på alla saker och trivseln ligger i hur det ser ut. En vacker omgivning får den visuella att må bra!
En visuell person att noga med att omge sig med sånt som ser vackert ut.
Den strävar efter att se bra ut och mår ofta dåligt när någon ser förskräcklig ut eller om någon inte har ordning på sina saker.
En person som har det visuella sinnet mest utvecklat säger fraser som:
- Det här ser bra ut!
eller:
- Jag ser att du inte mår bra.
Om jag raskt hoppar vidare till den personen som har det auditiva främst, så styrs den oftast av det som låter.
Ord är viktigt för den auditiva.
Läsande, skrivande, lyssnande är viktiga delar.
Att PRATA är oerhört viktigt för den auditiva personligheten.
Man når den auditiva människan genom att själv uttrycka sig i form av meningar som:
- Det här låter bra!
eller:
- Jag hörde att du ville prata om nåt?
En visuell person kan sitta och se på en auditiv person hur länge som helst.
Men det gör den auditiva personen nervös och orolig.
Den vill hellre prata eller diskutera.
En auditiv person störs ofta av oljud på ett sätt som kanske inte alls påverkar den visuella.
En auditiv person behöver ha ett sovrum som är tyst, till exempel.
När han eller hon tänker på någonting så strömmar det ord genom skallen.
Det pågår en ständig dialog i det inre.
De kan hålla långa diskussioner med sig själva när de funderar över någonting.
Den tredje personen är alltså den som mest styrs av det kinestetiska.
Det är en person som känner sig genom tillvaron.
Om någonting inte "känns bra" så styr man sina val efter detta.
En kinestetisk person har ett stort behov av beröring och närhet.
Man kan lätt känna igen en kinestetisk person genom att den lägger handen på den de vill prata med.
Den tycker att kommunikationen blir enklare om man får röra vid den man pratar med.
En kinestetisk person kan ofta ses som udda av en auditiv eller visuell person.
För den kinestetiska personen kan ibland göra handlingar som kan se märkliga ut för en betraktare.
Den kan med andra ord plötsligt välja att gå en annan väg, för att den får en "känsla" att man istället ska ta den andra vägen.
En kinestetisk person uttrycker sig med fraser som:
- Det här känns bra!
eller:
- Jag fick en känsla av att du ville säga nåt?
Det skulle egentligen räcka att beskriva dessa tre sinnen som styr oss.
Men då ska man komma ihåg att det finns även de som styrs av smak och lukt.
- Det stinker!
- Smakar det så kostar det!
När man då blandar dessa olika typer av människor så förstår man ju att det ofta blir krockar.
I kommunikationen.
Viktigt är också att poängtera att det ena är inte på något sätt "bättre" än det andra.
Det är bara en intressant (?) möjlighet att lära känna sig själv bättre.
Om man själv är auditiv och lever med en visuell människa så kan man vara ganska säker på att en del bråk handlar om städningen hemma...
En visuell ser det stökiga hemmet långt innan den auditiva upptäcker det.
För att göra det hela mer intressant så är det också så att alla människor har alla dessa sinnen - och att vi behöver dessa för att nå längre in i vårt inre.
Om man till exempel tycker sig vara minst av allt visuell så kan man vara säker på att det är just det sinnet som ligger längst in i dig.
Och för att nå dina inre resurser så är det just detta sinne som du ska vara extra uppmärksam på.
Och mellan det yttersta lagret (det sinne som du mest känner igen dig i) och det innersta lagret (det du minst känner igen dig i) ligger det tredje sinnet som en bro.
Man kan alltså säga så här:
Om jag är auditiv och har det visuella längst in så är bron för att nå dit, det kinestetiska.
Förenklat:
om man är auditiv och vill nå sina innersta resurser så kan till exempel massage vara vägen dit.
Och att man når dit via massage visar sig genom att man kanske plötsligt börjar drömma mer i bilder.
Då är man nåt riktigt spännande på spåret...
Jag vet inte om allt detta enbart är flummigt och obegripligt.
Men sån är jag!
Och så lite musik på det?
En HELT underbar låt! Alltid!
Ja, det var allt denna torsdag.
Ha en fin dag alla människor.
Oavsett om ni känner, lyssnar eller tittar.
