Räcker det inte att bara vara människa?

Hur är du egentligen?
Är du en snäll människa? Eller är du en elak person?
I vårt samhälle har det blivit väldigt viktigt att sortera in människor i hur man är. Jag undrar varför det är så viktigt?
Det räcker uppenbarligen inte med att bara vara människa längre. Man ska vara så mycket annat också.
Alla egenskaper ska katalogiseras och de enskilda individerna ska få en etikett. Det är viktigt att veta om en människa är snäll, dum, glad eller arg.

Jag har en son som har Downs Syndrom. I vårt samhälle så innebär det en massa olika saker. Tyvärr så omgärdas det av massor av förutfattade meningar och fördomar.
Om man frågar folk på stan hur en människa med Downs syndrom är så får man ofta liknande svar.

De är så kärleksfulla och kramiga. De är alltid glada och tycker om musik.
Hur sann är den bilden, egentligen?

För mig personligen så anser jag att den bilden är precis lika lite sann som den som Nordisk Familjebok beskrev svarta människor i början av 1900-talet.
”I psykiskt hänseende kan negern sägas i allmänhet stå på barnets ståndpunkt med i regel klen begåfning och liflig fantasi. Han är glad och obekymrad, ehuru stundom skenbart allvarlig; han saknar kraft och uthållighet, hänger sig åt ögonblickets ingifvelser och snabbt växlande stämningar samt är mycket känslig med utprägladt sinne för det komiska.”

I en svensk uppslagsbok från 1963 kunde man läsa:
”De svartas känsla för rytm är mycket stor, men det är den i Amerika bland slavarna framvuxna och av de vitas påverkade musik som haft betydelse för oss.”
Vad är detta, om inte bara en annan tids fördomar om människor?
För det är ju just det som är poängen. Att vi är människor!
Vi är inte bara glada eller musikaliska eller kärleksfulla.
Vi är så otroligt mycket mer!

Men dessa dolda fördomar lever vidare och frodas. Många tror fortfarande att en enda etikett kan sättas på en grupp olika individer.
Så är vi verkligen så fördomsfria som vi kanske vill tro?

Karl Grunewald, som tidigare var medicinalråd och chef för Socialstyrelsens byrå för funktionshindrade har skrivit en bok som heter "Från idiot till medborgare". Där redogör han för hur utvecklingsstörda har behandlats i vårt samhälle i ett historiskt perspektiv, från antiken fram till nutid. Det är på många sätt skrämmande att tänka hur vi har behandlat de annorlunda i vår omgivning under alla år.
Så visst förstår man att det har hänt en hel del och att vi i dag har en större förståelse för varje människas unika värde, men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Likheterna är många när man tittar på hur man beskriver utvecklingsstörda eller människor av annan etnisk bakgrund. I dag finns det fortfarande stora rädslor för det vi inte förstår. Förr kunde det vara rädslor för att så kallad ”sinnesslöhet” kunde smitta av sig på mänskligheten. I dag anser en del människor att den så kallade ”massinvandringen” är ett stort hot mot det samhälle som vi lever i. När man ser saker ur ett längre historiskt perspektiv så blir absurditeten ännu tydligare.

I min roll som offentlig person så har jag ofta under årens lopp fått många etiketter satta på mig. Jag har fått veta att jag är ”en kul kille” eller ”en snäll man”. Och det är jag kanske. Ibland.
Men jag är ju även ”en tråkig kille” och ”en elak man” ibland. Så jag försöker undvika att sätta epitet på människor i min omgivning i möjligaste mån. En omtänksam person är ju inte per automatik alltid omtänksam.

Jag undrar när vi kan börja förstå att vi alla är människor. Det räcker gott och väl, anser jag.
Varför ska vi människor reduceras till att vara ”en snäll människa” eller en ”elak person”?
Vi är ju allt det. Och mycket, mycket mer.