Dagens reflektion

I veckan som nu har passerat så kom tidningen Föräldrakraft ut.
Jag är krönikör i den tidningen och brukar skriva om olika saker som jag för tillfället funderar lite extra mycket på.
Den här gången skrev jag krönikan tillsammans med min hustru, Yvonne.
Den handlar om svårigheten att få någon form av hjälp från myndigheter.

För det första är det svårt att inse att man behöver hjälp.
Därefter är det svårt att be om hjälp.
Och när man inser att man ändå måste be om det, så finns ingen hjälp att få.
En hjälp som man helst av allt skulle slippa be om.
Ingen människa vill ha ett behov av hjälp.
De flesta människor vill kunna klara allt själva.

Därför är det så sorgligt att när man till slut kapitulerar inför en smärtsam situation, då står myndigheterna där och visar kalla handen.

Jag önskar att det vore endast vi som hade den här situationen.
Tyvärr så är det inte så.
Det är många föräldrar till funktionshindrade människor i detta land som krigar och åter krigar för de mest självklara sakerna i tillvaron.
Det är inte klokt någonstans!


Här kan du läsa hela vår krönika.


Jag undrar ibland hur länge kroppen och själen orkar denna ständiga kamp.
Det finns inget enkelt svar på den frågan.

Men utan den ovillkorliga kärlek man får från sina annorlunda prinsar och prinsessor så skulle man troligen gått under för länge sedan.