En tatuering för livet

Det är ju så coolt med tatueringar.
Tycker en del.

Men en del "bilder" är så fruktansvärt fula att man nästan blir illamående när man ser dem.
Hur tänkte de?

Tänk själv situationen:
du beslutar dig för att hedra ditt barn med en fin bild på din egen kropp.
En bild som du alltid kan bära med dig - och behålla känslan av ditt älskade barn.
Du går in till en tatuerare med en vacker bild.
- Gör den här fina bilden av mitt barn på min kropp.

Och sen blir resultatet så där illa.
Monstren på kroppen ser ut att vara hämtade från någon skräckfilm av sämre kvalitet.
Fy fan vad besviken jag skulle vara!

Så det så.

I dag är det tisdag och vi håller på och arbetar med en ny version av Sunemanuset.
Tyvärr så ryker vissa "darlings" på vägen.
Men det är nödvändigt, eftersom manuset just nu är alldeles för långt.

Snart är påsk.
Det är då man ska hylla att Jesus blev uppspikad på ett träkors.

Visst är det underligt att korset har blivit kristendomens symbol?
Det är ju ett tortyrredskap!
Det vore som om man skulle ha en giljotin på ett halsband. Eller den elektriska stolen på en fin bonad på väggen.
Och den symbolen väljer man att lyfta fram som en av de viktigaste inom kristendomen.
Mysko - om man frågar mig.
(vilket man i och för sig inte gör)

Trevlig tisdag!