Vissa dagar

Det finns vissa dagar som känns bättre och andra dagar som känns sämre i livet.
Och även om vi människor med åsnors envishet anser att det "borde finnas någon rättvisa i livet" - så gör det ju inte det!
Livet innehåller ingen obligatorisk demokrati, som fördelar framgång eller motgång i måttliga portioner över mänskligheten.
Det finns ingenting som säger att livet "bör bli" åt det ena eller andra hållet.
Livet händer i alla fall, som det vill.

Ibland kanske man vaknar med ett sprängande huvudvärk - och då kan man alltid ta en Midol och blir lite gay istället...



Och en annan dag så kan man få vara med om en händelse som gör att man blir så glad att man aldrig vill sluta le...



Ja, man ser ju tydligt leendet.
Eller...nåt.

I dag faller snön över oss igen.
Och jag som älskar vintern med ungefär 0 procent tycker ju att det är en stor grymhet som Gud utsätter oss för, när det vita och kalla faller mot mot marken med otröttlig envishet.
Jag HATAR vinter!
Det är bara så.

I onsdags var jag och föreläste om "Prins Annorlunda" utanför Borås, på Fristads folkhögskola.
Det var väldigt trevligt!
Tycker om att blanda allvar och sorg med skratt och glädje i mina framträdanden.
När jag var klar så fick jag ett rum där jag kunde sova över natten.
Det kände skönt att slippa åka hem i mörkret på natten.
Sen tittade jag på TV4:s nyheter på kvällen och fick höra att vädret radikalt skulle förändras under natten. De talade om "svåra trafikproblem" som skulle uppstå under morgondagen, och att en så kallad "klass 1-varning" hade utfärdats.
Så jag beslutade snabbt att det var bättre att åka hem på natten på en bra väg än att chansa på att åka hem i snöovädret dagen efter.
Klockan 23 satte jag mig i bilen.
Lyssnade på radion, tänkte för mig själv och hade kvalitetstid för egen räkning.
Klockan halv tre var jag hemma i Örebro.
Och då kunde jag nästan inte somna.

Dagen efter kom ovädret, och jag var tacksam att jag fattade ett klokt beslut och åkte hem på natten.

Jag tror att det är viktigt att lyssna på den inre visdomen i såna lägen. Att vara lyhörd för den intuition som finns i oss alla.
Ständigt utsätter vi oss för situationer i livet där vi väljer det ena eller det andra. Ibland blir det bra och ibland blir det dåligt.
Och ofta hör jag människor som uttrycker att när någon har gjort ett dåligt val, så har de redan förstått det innan det händer. De säger nåt i stil med "jag VISSTE ju att det var fel val - men ändå så gjorde jag det".
Det är väl ett typiskt exempel på när man inte lyssnar den inre kunskapen.
Och det intressanta är att man aldrig får veta om man gör ett bra val.
Jag menar - om man till exempel undviker att gå in i en mörk gränd, för att den känns skrämmande.
Man får ju aldrig eller sällan veta om det fanns något som var farligt inne i den gränden, om man har lyssnat och följt sin inre kompass.
Jag får ju aldrig veta vad som hade kunnat hända om jag hade sovit över i Fristad och åkt hem dagen efter.
Jag såg i tidningen att det hade varit en stor bilolycka under förmiddagen i de regionerna.
Kanske hade jag varit inblandad där. Eller inte.
Det får man aldrig veta.

Och av den anledningen visar vi sällan vår tacksamhet till vår inre visdom. För vi kan inte "bevisa" att den har lett oss i rätt riktning.

Det är väl nåt att fundera på en fredag som denna?

I morgon ska jag och prinsen åka till Stockholm för att se på LG Hockey mellan Sverige och Ryssland.
Jag hoppas att detta oväder har dragit förbi innan dess.

Fridens alla - och ha en underbar fredag!