Världens tråkigaste dag

Läste i tidningen för någon dag sedan att historiker i Cambridge, England hade utsett världshistoriens tråkigaste dag.
Det var den 11 april 1954.
Då hände ingenting.
Det enda som var noterbart var att det var ett parlamentsval i Belgien.
Utöver det så hände ingenting av större värde.

Det är ju intressant.

Först så tänker jag att dessa historieforskare i Cambridge måste haft ganska tråkigt när de fick idéen om att ta reda på vilken som har varit den tråkigaste dagen i historien.
Vad är det sätter igång viljan att forska i något sådant?

Och så tänker jag på de personer runt om i världen som är födda just den 11 april 1954. De är med andra ord i dag 56 år gamla - och de har varit med om något historiskt. De är födda på den dag som av erkända forskare anser vara världshistoriens tråkigaste dag.
Efter det måste ju allt bara bli bättre!

Det för mina tankar till filmen ”Måndag hela veckan” - där samma dag utspelas gång på gång, tills huvudpersonen inser att han faktiskt kan förändra någonting genomgripande i hans ganska miserabla liv genom att ta tag i saker istället för att bara vara missnöjd och klaga på allt elände.
Tänk om just den 11 april 1954 skulle vara den dagen då allt utspelas gång på gång.
När absolut ingenting händer.
Inte ens andra eller tredje gången då dagen utspelas igen.
Hmm...

Personen i ”måndag hela veckan” tar tag i sitt liv.
Det är många som ofta pratar om att göra det.
Men många väntar. Avvaktar på ett bättre tillfälle.
Kanske är det för smärtsamt att börja se hur livet är?
För då innebär det samtidigt att man får ta fullt ansvar för sitt eget liv.
Det går inte längre att gömma sig bakom rollen som offer.
Det är inte längre sant att andra skapar ditt liv.
Det är du själv som gör det.
Och jag skapar mitt liv. Varje dag.

För mig så finns det en skönhet i att veta att det faktiskt är så.
Det är upp till mig själv hur mitt liv ska bli.
En skönhet och ett ansvar som man kan förhålla sig seriöst till, eller lekfullt.
Det är valfritt.

Vad väljer du?