Tänka sig att Kronprinsessan Viktoria ska gå och gifta sig.
Jättekul!
Men..är det bara jag som tycker att det hela blir lite väl hysteriskt stort?
Jag tänker så här - om man byter ut "Viktoria gifter sig" till "Larsa Persson köper nya skor", så blir det ganska tydligt hur galen hela bevakningen är.
"Nästa år kommer Larsa Persson äntligen att få skaffa sig sina nya skor. Han har väntat i sju år på detta tillfälle och han känner sig lycklig över att det nu äntligen ska bli av."
Och så lite rapport från Larsas familj utanför Gävle som tycker att det verkligen är på tiden att Larsa köper sig nya skor.
Och en och annan person från Larsas gamla skola uttalar sig om att Larsa alltid pratade mycket om att han önskade sig nya skor.
Och så skotillverkarna som glatt berättar om alla de olika modeller som kommer vara tillgängliga nästa år. Vilka trender som kommer att gälla och vilken typ av sko som Larsa borde satsa på.
Jag gör ett direkt utdrag från kvällstidningarna - och byter ut Viktoria mot Larsa och giftemål mot skoinköp:
Larsa sitter med sin skokatalog i samma lägenhet som sin farsa gjorde - 33 år senare
Han sitter i samma våning som hans farsa gjorde innan han köpte nya skor – 33 år tidigare.
Larsa Persson är nervös men glad och när han berättar om sina nya skor det stundande inköpet.
– Jag sa ja, ja, ja, säger Larsa.
För dryga 33 år sedan tillkännagavs att Larsas pappa Glennert skulle köpa nya tofflor på ICA MAXI utanför Gävle.
Då satt han i den gröna fästmanssoffan, även kallad skoköparsoffan, i vardagsrummet med utiskt över tågstationen och med köpnyfiket leende.
I dag, i samma våning men inte i samma soffa, satt i stället sonen, Larsa Persson med sin skokatalog.
Larsa var klädd i mörkblå skjorta och skokatalogen var svart.
Larsa berättade hur han fick idéen oam att skaffa nya skor.
"Jag tänkte bara ja, ja, ja"
– Det var en vacker solig dag. Isen knarrade så där härligt som den kan göra på torget här i Gävle. Det var en fantastisk stämning, lite nervöst så klart. Jag hoppades på att hitta ett par lämpliga skor i rätt storlek.
– Det är en sko som betyder oerhört mycket för mig.
Larsa har varit utan skor i sju år. Sju år av väntan kan man tro. Men inte enligt Larsa.
– Jag har känt att jag har behövt den här tiden, säger Larsa.
– Jag har behövt tid att anpassa mig, lära mig vad jag behöver för sorts skor. Det hade nog varit misslyckat om jag gått ner på stan och bara köpt första bästa skor.
För Larsas pappa Glennert sa det bara klack när han skaffade sina skor, ett klassiskt citat som använts ofta.
Men riktigt så var det inte för Larsa.
– Det kanske inte sa klack, det gjorde det inte. Jag och skorna blev liksom vänner först Det var en vänskap som växte och blev till kärlek. Så tyvärr, ingen klack, säger Larsa med ett skratt.
---
Ja, så där kan det hålla på i all evighet.
Det är i alla fall kul för Viktoria och Daniel.
Jag lyckönskar dem med hela mitt hjärta.
Leve, Leve, Leve!
21 kommentarer:
Haha, genial historia! =)
Ha ha ha! Me Like U! Du är så otroligt rolig. För visst är det så att det blir sån hysteri...
Önskar att du får en trevlig fettisdag! kram Anna
Haha det där blev väldigt skojsigt, nästan lika skojsigt som att titta på deras tv-framträdande.
Ha, ha, ha...själv bytte jag bara ut mot Gun Persson i Staffanstorp...och det blev heller ingen större nyhet av det kan jag säga! ;o)
Nåväl - visst är det roligt! Det är roligt att människor är kära och lyckliga...men jag håller med, det blir en väldigt stor apparat av detta.
...inte lika stort mediapådrag, då maken och jag hyrde Jazzklubben för brölloppet. Men fanken så ROLIGT det var! :o)
Må gott!
Ha ha där fick du till det:) Fick man lite roligt så här på kvällen. Jag tycker att det är väl kul att de ska gifta sig men inte så kul att jag tycker de måste göra extra program för denna händelse.
Då är det nästan mer intressant med Larsa:)
Rock On
Fredriksson
Tänk vad vi människor farcineras av stjärnornas glans, undrar varför?
Ja, det gäller ju att vara noggrann, när man köper skor. Man måste ju kolla upp materialet och vad materialet var innan det blev sko. Även om sju år är något överdrivet. Jag menar, en sko, är ju en sko. Trots allt.
Och att gå sju år och fundera på om det är just den här skon jag ska ha, resten av livet, måste ju vara ganska påfrestande. För jag tycker att man känner ganska snart, att det här var skon för mig. Den vill jag inte byta ut.
Nåja, nu har han valt sina skor. Och jag tycker att det verkar vara rejäla doningar. Inget slit och släng. Utan svensk trygg kvalité. Passar i alla sammanhang.
Ha, ha, ha...vilken tur du bara tog en veckas semester!! Tack för denna kulighet!!
Jag gläds med dem även om det blir lite väl mycket tjat i pressen!!
Ha de´!
ha ha tack för ett skratt, inte ofta jag gör det längre...skrattar alltså.....skriv en ny bok i ämnet, brölopp på gränsen till hysteri...........
Gör ett första besök på din blogg. Och det sa faktiskt klick!
I går grinade jag då Victoria tittade med kärleksfulla ögon på sin blivande man.
Å nu...nu storskrattar jag!
Du har verkligen talets och skriftens gåva!
Det är alltid roligt med bröllop, må dom leva lyckliga i alla sina dagar. Inte för att jag tror att denna hysteri gör det lättare för dom precis, men iallafall. Gisses vilken tur att man inte är prinsessa;)
Fasen vad bra skrivet!!!!! Jäkligt bra!!!!
Trevlig kväll
Alltså du är bara hur rolig som helst!!! Var får du allt i från?
Ha ha ha. Va va va bra bra bra. Hurra hurra hurra!
He,he ja det var bra.
Jag ska ju gifta mig i sommar,hmm konstigt att inte ens tv4-skaraborg har vart här.Ja,ja jag får hoppas på en likadan ring som Viktoria hade fått då runt en halv miljon....
Tack och hej leverpastej:-)
Det är sannerligen otroligt vilken uppmärksamhet detta får och det är samma saker de pratat om tills nu.. så får det en ny vända.. de har ju väntat länge på denna dag och jösses de ska ju inte gifta sig förrän nästa år... så vi får göra fler Larsa-historier under året.. för vi lär inte bli av med pratet om Kronprinsessan & Hertigen av V-götland förrän vi ligger Six Feet Under.. Må så gott!
Fniss. =)
Min 8-årige son satt i höjd med TV-soffan och földe ömsom sina läxor med blicken, ömsom de ständigt återkommande förlovningsreportagen, soffdiskussionerna och specialintervjuerna med folk i Ockelbo (hallelulja). Till slut tittade han på mig och sin far och undrade: "Vad sa dom när ni förlovade er? Kom TV då också?"
Nej, min son. De gjorde de inte. Det blev bara en liten rad i lokaltidningen och den fick jag både ringa in och betala alldeles själv.
/Anna
Jaha.
Undrar vem som lärt min son att säga att jag klejgar hela tiden????
Nåja. Det låter bra mycket trevligare än klagar så jag får väl säga tack i stället:-)
Trevlig helg!
Det ska jag ha!
Jag skoköpet känns mer intressant än den enorma uppvaktningen kring en förlovning. Ha de gött//Larsa J
men du? Glennert? så kan man väl inte heta?!
Skicka en kommentar