2017 kommer att skrivas in i historieböckerna som året då kvinnor äntligen stack hål på fördämningen till den stora orättvisa som de utsatts för under tusentals år.
Jag tänker så klart på kampanjen #metoo som drog igång en hel våg av bekännelser och berättelser som knappast har lämnat någon oberörd. Äntligen tycks patriarkatet få kliva ner från sina höga hästar, och vi får bevittna historier om den ena fruktansvärda kränkningen eller sexuella övergreppet efter det andra. Det är en snedvriden maktstruktur som äntligen börjar krackelera.
Jag känner mig tacksam och är mycket imponerad över alla dessa modiga kvinnor som tar bladet från munnen och berättar om sina erfarenheter. Att män i maktpositioner missbrukar sin ställning, och gång på gång kränker kvinnor är helt enkelt för jävligt. Alla människor ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Allt annat är bara nonsens och klumpiga sätt att förminska denna kvinnliga revolution. Att börja motargumentera, eller vilja understryka att det inte är alla män som våldtar eller som missbrukar makt är inte heller relevant i sammanhanget. Det alla dessa vittnesmål skildrar är ett samhällsproblem. Inte enbart enskilda händelser, där det kan verka handla om att hänga ut någon som betett sig illa. Det handlar om att visa hur denna typ av kränkande och oacceptabla beteende är en del av kvinnors vardag och har varit under tusentals år. Många av oss har gått genom livet med ögonbindel på, och har inte kunnat se eller förstå omfattningen av denna situation som hälften av världens befolkning lever i.
Beteenden från vissa män har äntligen dragits upp i ljuset, och det finns inga förmildrande omständigheter till deras groteska sätt att utöva makt. För det handlar om makt, i mina ögon. Att försöka förklara vidriga beteenden, med att män har varit tafatta i sina raggningsförsök är löjeväckande.
Nej. Det handlar i grund och botten om makt och en avgrund av brist på respekt.
Jag känner mig tacksam över att leva i ett land där denna typ av jämställdhet kan finnas på dagordningen, och inte längre försöker bortförklaras eller ursäktas på något sätt.
I andra delar av världen är denna självklara rättighet inte alls lika självklar. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på de stora orättvisor och förtryck som människor med olikheter utsätts för. Människor som ser annorlunda ut, människor som har avvikande åsikter, med funktionsnedsättningar, människor som har en alternativ regigös åskådning och inte minst barn som står rättslösa inför en plågsamt hänsynslös vuxenvärld. En vuxenvärld som dikterar barnens situation.
Jag satt nyligen i ett möte med en organisation som bedriver arbete mot barnsexhandel. Jag fick höra historier om en tragedi som utspelas dagligen, som fick mig att tappa andan. Detta händer i vår värld. I dag. År 2017. Den är så omfattande att det knappt går att ta in informationen. Jag ville inte tro att det stämde.
Men jag tog reda på mer fakta och det visade sig vara allt annat än osant.
Det bedrivs i dag slavhandel. En typ av slavhandel som inte påminner om den slavhandel som pågick från Afrika under stora delar av 1800-talet.
Nej, den slavhandel som i dag har brett ut sig över världen handlar om sexhandel. I vissa länder säljs människor till en ofattbart hänsynslös marknad. Pornografin. Och det är inte endast vuxna människor som säljs på dessa marknader. Det är även barn.
När det dessutom visar sig vara även föräldrar som säljer sina egna barn, för att kunna få pengar att överleva, så blir det än mer obegripligt och groteskt. Att det dessutom finns ett mörkertal med försvunna barn i vårt eget land, så blir det allt svårare att bara skjuta ifrån sig ämnet. Barn försvinner i dag i vårt eget land. Och många av dem försvinner in i prostitution och kriminalitet.
Jag önskar att kampanjer liknande #metoo ska fortsätta att växa och inkludera allt fler orättvisor i hela världen. Det finns orättvisor som i det dolda drabbar kvinnor, homosexuella, funktionshindrade och barn, som skulle behöva föras in i medialjuset. Skammen måste tillskrivas de som bär skulden. Inte de som blir drabbade.
Jag önskar att kasta ljus över den fullkomligt vidriga slavhandel som dagligen säljer barn för att de ska utnyttjas i perverterade sexuella ritualer. Nej, det handlar inte heller om sex eller lust. Även här handlar det om makt och en sjuklig perversion som borde motarbetas med samma intensiva frenesi som debatten om sexuellt våld och övergrepp har gjort under året här i Sverige.
Må detta vidriga nätverk av sexuellt våld mot barn elimineras från jordens yta en gång för alla. Och låt barnen få vara barn. Låt dem så sin frihet att leka och utvecklas till självständiga, kloka och insiktsfulla vuxna. Det behöver vår värld nu. Mer än någonsin.
