Sune och Bert - från början

Så här var det.

1983 skrev Anders de första avsnitten om Sune, för radio Örebro. Det blev snabbt en stor succé som radioserie. Anders skickade manuset med gott självförtroende till det stora bokförlaget Rabén & Sjögren i Stockholm, för att försöka ge ut radiosuccén även som bok.

Rabén & Sjögren tackade nej med motiveringen att det var en lite för ”pratig” berättelse, som därför passade bättre som radioserie.

Ett litet lokalt bokförlag hörde dock av sig till Anders och frågade om han ville ge ut första boken hos dem. Anders frågade i det läget mig, om jag ville illustrera Suneboken. 

Vi arbetade fram Sune och hans familjs utseende och boken kom ut inför julen 1984.

När boken väl hade kommit ut, så hörde Rabén & Sjögren av sig och ville ge ut nästkommande bok om Sune hos dem. Till detta tackade Anders nej. 

I samband med den tredje boken ”Självklart, Sune” så började vi skriva böckerna tillsammans. 

I samband med att vi arbetade vidare med nya figuren - Bert, så kände vi att vi ändå ville testa det stora bokförlaget. Vi valde därför att ge ut ”Berts Dagbok” 1987 på Rabén & Sjögren.

Det blev en enormt stor succé. Vi ville därför även i fortsättningen ge ut böckerna om Sune hos Rabén & Sjögren, och en segdragen förhandling om rättigheterna med det lilla bokförlaget drog i gång.

1988 var ett förhandlingens år - och det slutade med att vi kom till en förlikning. Vi fick ge ut både Sune och Bert hos Rabén & Sjögren. I samband med att de tog över de första böckerna, så fick vi också omarbeta de texterna. De första böckerna höll inte på långa vägar samma klass som de senare böckerna. 

1989 fick vi i uppdrag att göra en radioserie för p3, som skulle sändas efter 7-nyheterna varje morgon. ”Almanackan” hette programmet, och vi valde att berätta en liten historia om varje dag hela året. 365 avsnitt. Som en liten del i programmet valde vi att göra ”Berts betraktelser”. Vi var lika överraskade som alla andra att programmet blev en sån ofattbar succé. Berts betraktelser gav vi ut i tre volymer, med fyra månaders betraktelser i vardera bok. 

Under 1990 började vi arbeta med ett filmmanus till SF. ”Sune älskar Sophie” skulle bli film. 

Men ödet ville nåt annat.

I slutet av året ringde den dåvarande chefen för SVT Drama och frågade om vi var villiga att skriva en julkalender på rekordtid och börja spela in i början av 1991.

Den tilltänkta julkalendern ”Barna Hedenhös” hade fått problem, och vi var den desperata nödlösningen för SVT. 

Vi skrev då en av tidernas mest älskade julkalendrar ”Sunes Jul”.

Både Sune och Bert blev gigantiskt stora både som bokfigurer och som karaktärer på både film och i TV. 

Nu är det 2016. Trettio år efter att vi skrev ”Berts Dagbok”.

Att uppdatera Bert och Sune till en ny tid är nåt som vi alltid har gjort. 

Från när vi valde att ta över ”Sagan om Sune” och ”Sune börjar tvåan” till Rabén & Sjögren, och samtidigt uppdatera texterna så att de blev bättre som böcker, till att även förbättra och förnya omständigheter i böckerna, så att de känns som böcker som handlar om pojkar i dagens samhälle.

Vi har redan skrivit om de första fem Suneböckerna ytterligare en gång. 

”Sagan om Sune” blev till två helt nya böcker - ”Sune” och ”Sune slutar första klass”. Varför? För att de tidiga böckerna inte kändes så bra som de senare böckerna. 

Som författare har man möjlighet att skriva om sitt material hur många gånger man själv vill, så länge man vill och orkar. Det är en frihet, möjlighet och rättighet som står varje upphovsman fri att göra, om man vill.

Eller inte. Om man inte vill.

Den oklippta versionen om den moderniserade Bert.

I dagens Expressen fick jag och Anders möjlighet att skriva en text som förklarade en del om hur vi tänker angående en modernisering och uppdatering av vår figur Bert.

Jag skrev ett ganska långt inlägg, som sedan Expressen kortade ner ganska rejält.

Jag tänker att någon kanske är intresserad av att läsa den längre texten, där jag mer förklarar mina synpunkter lite mer fördjupat.

Håll till godo.

Bert Ljung. En påhittad karaktär, som föddes som 11-åring 1986 på radio Örebro. Första boken kom ut 1987, och vi försökte beskriva en vanligt onormal kille från mitten av 80-talet. 

Vi ville skapa en kille som på den tiden kunde ha gått i samma klass som vem som helst ute i landet. Vår ambition var att få Bert att bli så levande som vilken klasskompis som helst i våra läsares ögon.

Hans högsta dröm var att få bli tillsammans med den ursnygga Rebecka Molin, bli en populär rockstjärna och kanske få en egen videoapparat till hemmet på Klosterstigen i Öreskoga. 

Inga av ovanstående önskedrömmar slog in, och med tiden kunde den unge gossen lära sig att acceptera att allt inte alltid blir som man har tänkt eller önskat sig.

Med tiden blev Bert äldre, vilket var fullt naturligt, eftersom han skrev om sitt liv i sin dagbok.

1999 lade vi ner Bert-serien, då vi ansåg att han hade blivit lite för gammal för sina läsare. Många läsare var fortfarande 9-10 år, och Bert hade nu hunnit bli 16 och skulle börja på gymnasium.

Vi saknade att skriva om Bert, och därför tog vi upp honom igen efter 6 års vila.

Men världen hade hunnit förändras en hel del från när vi först skrev om Bert. Hotet från omvärlden såg inte likadant ut år 2005, som 1986. Vi kände att vi fortfarande ville att Bert skulle finnas i ett universum som skulle påminna om den värld som unga människor levde i år 2005.

Vi valde därför att anpassa Bert till den omvärld han levde i. 

En av de nya böckerna hette till exempel ”Berts Fejsbok”. Vi ville uppdatera Berts värld, så att den fortfarande kändes lika aktuell för dagens läsare, som den gjorde för läsarna på 80 och 90-talet.

När vi nu har fått möjligheten att dessutom låta Bert få liv på biograferna, så vill vi självfallet att det ska kännas modernt och uppdaterat till de värderingar som i dag råder i dagens samhälle. 

Vi har aldrig avsett att skildra en typisk 80-tals kille. Vi vill snarare ständigt uppdatera våra texter, så att de känns angelägna och intressanta i vår nutid. 

Det har debatterats en hel del om man ska omarbeta sin texter, för att göra dem mer moderna. Det har ibland varit en oerhört het debatt. Men det finns egentligen inte ett enkelt svar på vad som är rätt och fel i denna fråga. För det måste vara upp till varje enskild upphovsman att omarbeta sin texter löpande, eller inte. 

Det är en orimlighet att begära att alla texter ständigt ska anpassas efter den tidsanda som just nu råder i samhället. 

Men för oss har det varit angeläget, på grund av att vi inte vill att figuren Bert ska existera i en annan tidsgalax. 

Om någon annan författare vägrar omarbeta sina texter, så är det den enskildes ensak. Inget som den stora åsiktsmaskinen på olika sociala medier, bör påverka. Vill man omarbeta sina texter så står det dig fritt att göra så. 

En del av kritiken under många år gällande Bert är att han skulle ofreda tjejer sexuellt. Det kan finnas texter i de 29 böcker vi har skrivit om Bert, där han beter sig på ett olämpligt sätt mot sina medmänniskor av motsatt kön. I de äldre böckerna fanns till exempel inte problemet med näthat, eftersom det helt enkelt inte var lika aktualiserat i den tidens anda. Det fanns inte ens några datorer eller smartphones att skicka kränkande meddelande med. Vi är därför ytterst noggranna nu när vi läser och reviderar våra texter, för att vi fortfarande ska kunna stå för dem och vara stolta över det verk vi har åstadkommit med figuren Bert. Men det är också viktigt att se att Bert är en figur som ska vara mänsklig i all sin osäkerhet och i sin ökade hormonella situation. Han gör fel ibland! Han måste få göra fel. Och ibland lär han sig saker av det. Ibland lär han sig inte ett skit. Precis så som det är för de flesta av oss levande människor. Däremot så är det viktigt för oss att se över de konsekvenser som det innebär att bete sig illa i olika situationer.

Kom ihåg att det inte är så att vi förordar att killar ute i landet ska klämma tjejer på baken och skrika ”Balla-balla-balla”. det har vi aldrig förordat. Inte någonstans! Berts störste fiende, ”Klimpen”, däremot, som ofta beter sig oerhört omoget och idiotiskt, tror att man får bete sig hur som helst mot tjejer. 

Om detta har medfört att unga killar ute i landet har tolkat detta som att det är fritt fram att bete sig som en skitstövel som ”Klimpen”, så är det inte våra texters problem. Det är ett problem som måste aviseras och angripas på de enskilda skolorna. Vi står inte bakom den typen av sexistiska åsikter, som ”Klimpen” har. Bert och Klimpens värderingar skiljer sig väldigt mycket! De människor som idealiserar Klimpens beteende har helt enkelt missuppfattat våra texter å det grövsta. Det vi nu kan göra i vår omarbetning av de tidiga böckerna är att se till att ett typiskt beteende från en kille som Klimpen får betydligt större konsekvenser och uppföljning. Inte att det tyst accepteras och blir något som får gå mer eller mindre spårlöst förbi. 

Vår ambition med de nya filmerna som ska produceras under de kommande åren är att låta Bert få vara en del av den tid vi just nu lever i. 

Att antasta tjejer på skolgården kommer sannolikt inte gå lika spårlöst förbi som det tyvärr ofta gjorde under 80 eller 90-talet.

Vi kommer självfallet låta Bert få fortsätta vara en ung tänkande och osäker pojke, men med en betydande tydligare negativ attityd mot både rasism och sexuella trakasserier. Dels för att det känns angeläget för oss som människor, men även för att låta Bert vara en ung pojke av den tid vi lever i. Med både fördelar och nackdelar. 

Den oklippta versionen om den moderniserade Bert.

I dagens Expressen fick jag och Anders möjlighet att skriva en text som förklarade en del om hur vi tänker angående en modernisering och uppdatering av vår figur Bert.

Jag skrev ett ganska långt inlägg, som sedan Expressen kortade ner ganska rejält.

Jag tänker att någon kanske är intresserad av att läsa den längre texten, där jag mer förklarar mina synpunkter lite mer fördjupat.

Håll till godo.

Bert Ljung. En påhittad karaktär, som föddes som 11-åring 1986 på radio Örebro. Första boken kom ut 1987, och vi försökte beskriva en vanligt onormal kille från mitten av 80-talet. 

Vi ville skapa en kille som på den tiden kunde ha gått i samma klass som vem som helst ute i landet. Vår ambition var att få Bert att bli så levande som vilken klasskompis som helst i våra läsares ögon.

Hans högsta dröm var att få bli tillsammans med den ursnygga Rebecka Molin, bli en populär rockstjärna och kanske få en egen videoapparat till hemmet på Klosterstigen i Öreskoga. 

Inga av ovanstående önskedrömmar slog in, och med tiden kunde den unge gossen lära sig att acceptera att allt inte alltid blir som man har tänkt eller önskat sig.

Med tiden blev Bert äldre, vilket var fullt naturligt, eftersom han skrev om sitt liv i sin dagbok.

1999 lade vi ner Bert-serien, då vi ansåg att han hade blivit lite för gammal för sina läsare. Många läsare var fortfarande 9-10 år, och Bert hade nu hunnit bli 16 och skulle börja på gymnasium.

Vi saknade att skriva om Bert, och därför tog vi upp honom igen efter 6 års vila.

Men världen hade hunnit förändras en hel del från när vi först skrev om Bert. Hotet från omvärlden såg inte likadant ut år 2005, som 1986. Vi kände att vi fortfarande ville att Bert skulle finnas i ett universum som skulle påminna om den värld som unga människor levde i år 2005.

Vi valde därför att anpassa Bert till den omvärld han levde i. 

En av de nya böckerna hette till exempel ”Berts Fejsbok”. Vi ville uppdatera Berts värld, så att den fortfarande kändes lika aktuell för dagens läsare, som den gjorde för läsarna på 80 och 90-talet.

När vi nu har fått möjligheten att dessutom låta Bert få liv på biograferna, så vill vi självfallet att det ska kännas modernt och uppdaterat till de värderingar som i dag råder i dagens samhälle. 

Vi har aldrig avsett att skildra en typisk 80-tals kille. Vi vill snarare ständigt uppdatera våra texter, så att de känns angelägna och intressanta i vår nutid. 

Det har debatterats en hel del om man ska omarbeta sin texter, för att göra dem mer moderna. Det har ibland varit en oerhört het debatt. Men det finns egentligen inte ett enkelt svar på vad som är rätt och fel i denna fråga. För det måste vara upp till varje enskild upphovsman att omarbeta sin texter löpande, eller inte. 

Det är en orimlighet att begära att alla texter ständigt ska anpassas efter den tidsanda som just nu råder i samhället. 

Men för oss har det varit angeläget, på grund av att vi inte vill att figuren Bert ska existera i en annan tidsgalax. 

Om någon annan författare vägrar omarbeta sina texter, så är det den enskildes ensak. Inget som den stora åsiktsmaskinen på olika sociala medier, bör påverka. Vill man omarbeta sina texter så står det dig fritt att göra så. 

En del av kritiken under många år gällande Bert är att han skulle ofreda tjejer sexuellt. Det kan finnas texter i de 29 böcker vi har skrivit om Bert, där han beter sig på ett olämpligt sätt mot sina medmänniskor av motsatt kön. I de äldre böckerna fanns till exempel inte problemet med näthat, eftersom det helt enkelt inte var lika aktualiserat i den tidens anda. Det fanns inte ens några datorer eller smartphones att skicka kränkande meddelande med. Vi är därför ytterst noggranna nu när vi läser och reviderar våra texter, för att vi fortfarande ska kunna stå för dem och vara stolta över det verk vi har åstadkommit med figuren Bert. Men det är också viktigt att se att Bert är en figur som ska vara mänsklig i all sin osäkerhet och i sin ökade hormonella situation. Han gör fel ibland! Han måste få göra fel. Och ibland lär han sig saker av det. Ibland lär han sig inte ett skit. Precis så som det är för de flesta av oss levande människor. Däremot så är det viktigt för oss att se över de konsekvenser som det innebär att bete sig illa i olika situationer.

Kom ihåg att det inte är så att vi förordar att killar ute i landet ska klämma tjejer på baken och skrika ”Balla-balla-balla”. det har vi aldrig förordat. Inte någonstans! Berts störste fiende, ”Klimpen”, däremot, som ofta beter sig oerhört omoget och idiotiskt, tror att man får bete sig hur som helst mot tjejer. 

Om detta har medfört att unga killar ute i landet har tolkat detta som att det är fritt fram att bete sig som en skitstövel som ”Klimpen”, så är det inte våra texters problem. Det är ett problem som måste aviseras och angripas på de enskilda skolorna. Vi står inte bakom den typen av sexistiska åsikter, som ”Klimpen” har. Bert och Klimpens värderingar skiljer sig väldigt mycket! De människor som idealiserar Klimpens beteende har helt enkelt missuppfattat våra texter å det grövsta. Det vi nu kan göra i vår omarbetning av de tidiga böckerna är att se till att ett typiskt beteende från en kille som Klimpen får betydligt större konsekvenser och uppföljning. Inte att det tyst accepteras och blir något som får gå mer eller mindre spårlöst förbi. 

Vår ambition med de nya filmerna som ska produceras under de kommande åren är att låta Bert få vara en del av den tid vi just nu lever i. 

Att antasta tjejer på skolgården kommer sannolikt inte gå lika spårlöst förbi som det tyvärr ofta gjorde under 80 eller 90-talet.

Vi kommer självfallet låta Bert få fortsätta vara en ung tänkande och osäker pojke, men med en betydande tydligare negativ attityd mot både rasism och sexuella trakasserier. Dels för att det känns angeläget för oss som människor, men även för att låta Bert vara en ung pojke av den tid vi lever i. Med både fördelar och nackdelar.