söndag 9 oktober 2011

Söndagsinspiration

Ibland när jag är inne i en period av skapande så blir jag ganska otillgänglig.
Jag går liksom in i en bubbla och är svår att nå.
Introvert.
Samtidigt betraktar jag omvärlden med glasklar blick.
Ser saker som jag tidigare har blundat för.
Då kan det dyka upp insikter som nästan är plågsamma.

Jag har en sådan period just nu.
Och samtidigt som jag skapar så ska jag förbereda några föreläsningar.
Denna vecka blir det Floda, Alvesta och kanske Borås.
Om jag är lika introvert som jag är i dag, så kan det bli problem.
Kan stå på scen och vara tyst en stund. Betrakta publiken.
Sen åka hem igen.
Undrar om det blir populärt?

lördag 8 oktober 2011

Nobelpris

Jag var en av många som blev oerhört glada när det blev klart att Tomas Tranströmer skulle få nobelpriset i Litteratur.
Så skönt att de ger priset till någon som med så enkelt språk lyckas förmedla så stora saker.
Jag menar inte enkelt som banalt. Jag menar enkelt som i genialt.

En av mina absoluta favoriter är Romanska bågar.
Det finns en sån skönhet i hans ord.

---

Romanska bågar
Tomas Tranströmer

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur ”För levande och döda ” (1989)

---
Och om ni klickar på "Read-speaker" så blir plötsligt Tranströmers dikt förvandlad till komedi. Det vette fan hur det går till...

Och så blev jag både lycklig och upprymd när jag hörde att de gav fredspriset till tre kvinnor i Afrika.
Även i det fallet kändes det SÅ rätt!

Jag vet inte om det är ett tecken på att jag har blivit "vuxen" - när jag och nobelkommittén tycker samma sak.

I veckan har det diskuterats Juholt, Birro och Steve Jobs.
Att Apples grundare har dött är en stor sorg. Framförallt för hans närstående.
Hans företag kommer ju leva vidare ändå.
Trist att han fick sluta sitt liv genom den sjukdom som åt upp honom från insidan.
Sånt är alltid sorgligt.

Men vad gäller Juholt och Birro så är det en annan sak.
Nån sorts Grönköpingskänsla drabbar mig.
Vad fan håller Juholt på med?
Mycket märkligt.
Och när Birro skulle kandidera till partiledarplatsen i KD, så tänkte jag att "ja, man måste ju ha varit med i Lets Dance eller Idol för att kunna bli partiledare eller samhällsomvälvare nu för tiden".
Det kändes mest som ett skämt.
Och så ger TV4 honom sparken.
DET fattar jag ingenting av.
Hur tänkte de då?
Känns fegt på något vis.
För han "bad ju om ursäkt".
Varför då?
Varför ber man "om ursäkt" för att man vill bli partiledare???

Galen är världen.
Men det är det värld vi själva skapar - så vi får väl skylla oss själva, antar jag...