Kommunikation

Ibland funderar jag på kommunikation.
Vad är det?
Om jag frågar dig hur vädret är?
Är det kommunikation?
Nä! Det är ett förhör!
Och om du berättar hur vädret är.
Då är det en redovisning.
Kan det vara så att vi kommunicerar när vi lyssnar med alla våra sinnen?
Ibland kan ju det ordlösa vara det som berättas mellan raderna.
Till exempel när någon säger att allt är bra, men man känner tydligt att det är en lögn.
Vi läser ständigt av varandra, tror jag.
Oftast utan att ens veta om det.
Vi är födda med två öron, två ögon - och en mun.
Det kanske är meningen att vi ska använda dem i samma fördelning också? Att se och lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.
I och för sig så har vi ju två händer också.
Och tio fingrar..
Betyder det att vi ska vara på och pilla på allt möjligt i så fall?
Hoppas det.

En slående likhet?

Anders och min text om "Bambi" kom med på Uno Svenningssons nya skiva.
Det är kul, tycker jag!
(by the way - Anders har också döttrar i den aktuella åldern - och vi skriver musiken tillsammans - men det råkade TT inte få med, av nån anledning)

En gång när jag var och hälsade på Uno på en spelning i Hudiksvall så trodde många i publiken att jag var Uno.
De frågade "När går du upp?"
- Vid halv sju på morgonen, svarade jag.
- Skoja inte. När spelar du?
- Inte så ofta nu för tiden, sa jag.
- Får jag autograf?
- Visst, sa jag och skrev mitt namn.
Barnen tyckte att det var SÅ pinsamt!

På vissa bilder kan jag också se likheterna.
I alla fall när jag har på mig mina läsglasögon.






Uno och jag var i Thailand för en massa år sen och spelade in ett TV-program som hette "Tur eller retur".
Det var på den resan som jag gjorde min klassiska idiotgrej utanför en av hissarna på hotellet.
Den som inte har hört den historien får höra den en annan gång...

En annan gång var Uno och jag i Sydafrika.
Det var innan den berömda resan med Doktor Alban som spelade för noll betalande.
Vi var förtrupp, kan man säga.
Troligen var det mitt fel att hela Sydafrikasatsningen gick åt helvete.
En kul sak var att jag på den tiden var vegetarian.
Jag åt inget kött alls.
Det första jag blev bjuden på var på köttkalas...
- Hur stor köttbit vill du ha? sa de.
Anders Eljas var med då och jag har aldrig sett en människa skratta så mycket i hela mitt liv när jag berättade att jag var vegetarian, efter att jag hade fått in min köttbit...

På den resan åt jag krokodil, orm, antilop och zebra.
Sen var jag inte vegetarian längre.

Nästa gång har vi planerat att åka till New York tillsammsn.
Undrar vilka katastrofer som kan inträffa där...

Sune musikalen

I lördags var vi och gjorde lite reklam för Sunemusikalen i Stockholm. Sen kikade vi lite på repetionerna. Det var också kul!
Det ska bli spännande på lördag när det är premiär. Visst är det nervöst - och det ska det ju vara. Men allt flyter på bra och jag tror att det kommer bli ett bra slutresultat!