Vad hände med maj?

Svisch!
Plötsligt hade tydligen hela maj passerat.
Och jag upptäckte mig ha gått och väntat på att det där "riktiga maj" skulle infinna sig.
De där dagarna som doftar försommar och sprudlande förväntan inför en lång och varm period på året.
Mycket jobb under de dagarna när solen visade sig - och kallt och blåsigt de dagarna jag var ledig gjorde kanske sitt till att skapa denna känsla av att ha missat hela maj.

Men varför gråta över spilld tid?
Det är lika meningslöst som att bli arg över att man blivit fet.
"Vem i helvete har gjort mig så här fet?"

Än en gång så handlar det mest om att skapa sitt liv, som man vill ha det.

Ibland inbillar jag mig att jag skulle kunna säga "vänta lite..jag ska bara.." till livet.
Varför skulle livet vänta på att jag "ska bara"?

Livet är en gåva som man inte får ta för givet.
Jag tror att det är många saker som vi människor tar för givet.
Därför tror jag att det är nyttigt att ibland betrakta tillvaron och livet med ögon som en nyfödd.
Som om det är första gången man ser allt runt omkring sig.
Inklusive sig själv!

Väldigt ofta drabbas man då av en vilja att "rätta till saker".
Tänk bara situationen när du går förbi en spegel.
Din första impuls är i stort sett ALLTID att rätta till kläder, frisyr, hållning eller nåt annat som du blir påmind om via spegelbilden.
Men tänk då på att så som du råkade se ut när du passerade spegeln är så du ser ut. I vanliga fall.
När ingen spegel får dig att vakna upp.
Jag försöker ibland testa mig själv när jag går förbi en spegel att inte göra någonting åt mig själv.
Inte sträcka upp mig eller dra handen genom håret för att försöka styra upp situationen med utseendet över huvud taget.
Det är SKITSVÅRT!
Bara att inse vilken reflex som ligger i mig i en sån situation får mig att bli förvånad.

Så i dag - ska jag klippa gräs och njuta av dagen - och undvika speglar - i möjligaste mån...

Ha en fin helg!

Ibland blir det bra

Ibland när man gör saker så blir det lyckat.
Och ibland blir det precis hur dåligt som helst.
Det tycker jag är spännande!
Tänk om allt man gjorde blev bra hela tiden. Vad trist!
Eller om allt blev dåligt. Det vore precis lika trist.
Man brukar alltid tala om att man ska lära av sina misstag, men det gäller ju bara de som vågar göra misstag.

När jag gjorde några små inspelningar till "Vid dagens slut" och "Vid dagens början" för p1 så hittade jag en fin skiva med en artist som heter Snatam Kaur.
Det blev tydligen väldigt lyckat att använda den musiken.
För plötsligt så inträffade något mer av det jag sa - så att det sjönk in djupare i lyssnarna.
Jag älskar sån musik - som får oss att sjunka djupare in i oss själva och öka insikterna om oss själva.

Här är en fin låt som jag gillar, med just Snatam Kaur:



Lyssna och sjunk inåt i dig själv.


I dag är det Ljungby!
(och inget annat)
I går var vi i Mantorp. Mycket trevligt!!!
och sen en fin kväll i Jönköping.
och nu snart rullar vi mot Ljungby för fler möten med barn och ungdomar.
Kuligt!

ha en fin ONSDAG, alla människor!

Nej!

Jag har hål i skallen.
Av någon anledning skrev jag att vi ska till Ronneby på onsdag.
det ska vi inte.
Vi ska till Ljungby.
Det låter inte ens lika.

I dag var vi i Torsby.
Det var vackert i skogarna i värmland.
I morgon bär det av till mantorp - och sen vidare med en liten övernattning i Jönköping - och därefter träff med barn i LJUNGBY och inte i Ronneby.

Jag tror att jag fick det rätt denna gång.

Såg en film härom dagen som jag inte vet vad jag tycker om.
Tror att den var kul.
Lite i alla fall.
Tropic Thunder hette den.
med Tom Cruise som fet och flintskallig filmbolschef.
Det är ju lite kul.

Solen?
Den är underbar!

ps: glöm inte att köpa biljetter till "Berts Bravader" i sommar på Nya Parkteatern i Örebro.

En liten film från Rom

Sista kvällen i Rom var vi i ett underbart område som heter "Travastere".
Många mysiga krogar som ligger tätt, tätt och på många sätt var det som om man klev rakt in i filmen "Lady & Lufsen".

Så plötsligt vid en krog stod det en grupp tjejer och hade en egen typ av gatuteater...



Hysteriskt kul var det i alla fall!

Det var lite roligt att någon valde att göra nåt annat än att sitta och tigga vid vägkanten eller föreställa Frihetsgudinnan och stå stilla i flera timmar.
Jag fattade inte vad teatern handlade om, men det spelade ingen roll.

Skriver Sune nu!
Jag har haft en inflammation i höger arm så jag har inte kunnat skriva på en vecka.
Det gör fortfarande ont när jag skriver, men nu är det på bättringsvägen.

På måndag är det författarbesök i Torsby.
På tisdag författarbesök i Mantorp.
På onsdag författarbesök i Ronneby.

Rom stod kvar

Nu är jag tillbaks i Sverige igen efter några härliga dagar i Rom.
Det är en mäktig plats det där, som man kan säga väldigt mycket om.
Men det ska jag inte göra nu.
det skulle bli ett sinnessjukt långt inlägg - och såna är det ändå ingen som orkar läsa.

Här kommer ett par bilder i alla fall.






En föreställer en mumie. Den har sett sina bästa dagar. För ganska länge sen.
En annan bild föreställer en annan som också har sett sina bästa dagar. Det är den där gubben med skägg.
Sen finns det även en bild på en mumifierad katt. Även den har sett sina bästa dagar för ganska länge sen.


Jag kanske skriver mer om resan till Rom vid ett annat tillfälle.

Goder kväll!

Så är det tisdag.

Jag har inte skrivit på några dagar här på bloggen.
Det har varit fullt upp med skrivandet av årets avsnitt till "Berts Dassbok".

Nu är det klart och vi går vidare med att skriva klart årets Sunebok.

I morgon ska jag till Linköping och hålla två små föreläsningar om "Prins Annorlunda"

Sen på fredag är det en kortis till Stockholm och på lördag bär det av till Rom!
Ska bli härligt!

Dagarna och veckorna går snabbare än någonsin just nu, tycker jag.
Om det ska hålla på så här kommer det väl snart att vara julafton också...

Närå.

Här är ett litet avsnitt från "Vid dagens början" som jag gjorde här om veckan.
Lyssna och återkom med åsikter!

Man kan ha tur eller otur...

Nu ska jag förbereda mig lite - och sen blir det till att heja på Sverige. Hoppas att det blir final i Ryssland för Marlena.

Hej hopp - kaffekopp!

Tålamod

Ibland behöver man ha tålamod.
Det finns ett italienskt ordspråk som lyder:
"Den som går i sakta mak, går frisk och kommer långt"

Det kan man behöva påminna sig ibland.
I synnerhet när tiden inte riktigt tycks räcka till för allt som behöver göras.

Årets bok om Sune skrivs just nu för fullt, men är inte så klar som den borde vara...
Dessutom ligger vi lite efter med leveransen av årets kapitel till "Berts Dassbok". Den borde jag skriva på just nu.

Det konstiga är att det då och då ändå känns som om det går att tänja ut tiden och få till lite extra utrymme att hinna med allt man behöver ha gjort.
Det som krävs är lite extra tålamod bara.
Från alla berörda parter.
Man borde ha mer tålamod.
Eller hur?

I dag hämtade jag ut min cykel från reparation som en liten påminnelse om att jag borde cykla lite oftare.
Jo. Det är mycket man "borde".
För några år sedan hade jag en kampanj mot ordet "borde" och försökte ersätta det med "kan" istället.
Det kändes bra att använda den omskrivningen av ordet.
För allt som man "bör" göra blir mindre stressande och frustrerande om jag byter ut det mot "kan".
Då blir det mer någonting som jag gör för att jag vill. Inte för att jag känner mig tvingad till det.

Jag inser nu att min kamp mot odet "borde" misslyckades.
Det är nåt jag borde ta upp igen.
Kanske?

;o)

Och hallå...det är ju faktiskt TORSDAG!
Hurra?

Jag känner att jag borde hurra...

Ännu en dag i det vi kallar livet

Tänk hur mycket kraft vi ständigt lägger ner på att vara nåt annat än det vi är.
Vi går omkring och inbillar oss att det vore bättre om vi var goda som Moder Teresa,
snälla som Jultomten eller vackra som Angelina Jolie.
Men när vi gör det så försöker vi gradera ner värdet av Guds eller existensens egen vishet.
Jag menar - om det skulle behövas femtio tusen Jesus så skulle det väl finnas det?

Om det behövdes en massa människor som ständigt gjorde allting rätt så skulle väl dessa människor redan ha skapats?

Eller är det så att vi ibland går omkring och tror att vi har kommit på hur det egentligen skulle vara och att vi strävar efter att göra världen mer perfekt?
Och med våra egna värderingar som referens till vad som är bra och vad som är dåligt.

Jag tror att alla människor behövs, precis så som de är.

Hela syftet med att försöka förändra sig själv till nåt annat än det man är, tror jag är grunden för en stor smärta och känsla av ständigt misslyckande.

Tänk om alla kunde lägga ner lika mycket energi på att bli sig själva istället.
Jag inbillar mig att det skulle vara en betydligt kortare väg.
Och mycket mer framgångsrik.

Vi är det vi är och inte det vi tror vi behöver bli.

När jag tänker på det sättet så händer det en avslappning i mig.
Kanske är det okej att vara precis så som man är...

I dag är det tisdag.
jag har varit och tittat på Cirkus. Det var på sonens skola.
En helt fantastisk föreställning som värmde i hjärtat.
När jag besöker särskolor så tänker jag ofta att så skulle alla barn få ha det.
För alla barn är speciella med särskilda behov.
Sina egna behov.

Här är en bild när sonen framträdde som Världens starkaste man.
Honom vågar jag inte bråka med.




Fridens och trevlig kväll alla människor!

Att vara människa

Jag tycker att det är en ganska intressant uppgift att vara en människa.
I många år gick jag omkring och tänkte att det skulle finnas ett speciellt syfte med varje enskild människa.
Men jag börjar allt mer tänka att det syftet är nåt som vi själva skapar.
Eller inte.
Kanske är det så att livet varken är meningsfullt eller meningslöst.
Det kanske mer är som en kreativ utmaning.
En möjlighet som vi kan välja att göra precis vad vi vill med.

För om det är nåt som jag ofta slås av när jag betraktar människor, så är det att många tycks vänta på någonting.
Men frågan är vad?

John Lennon sa någon gång att livet är det som händer medan vid planerar för det.
Det tyckte jag var klokt sagt.

Klokheter är nåt som vi behöver mycket av.
Ibland kan jag undra varför vi i västvärlden slutade med "Äldsteråd".
De kunde ju ofta förmedla något av sin livskunskap med hjälp av sin egen erfarenhet - eller för den delen BRIST på erfarenhet.
För en del sitter nog och blickar tillbaks på sina liv och inser att de varit allt för rädda, försiktiga och har lagt lite för mycket pengar på ullstrumpor.

Barfota i livet kan vara en kreativ utmaning. En kittlande möjlighet som kan bli precis vad som helst.

Spännande, säger jag.
Vad säger ni?

Utsikt från fönstret:


Vatten får mig alltid lika inspirerad:

I dag är det lördag.

Sitter och blickar ut över sjön. Norra Dellen.
Och det är så vackert att det nästan gör ont i ögonen.
Det är helt fantastiskt!

Här är ett par bilder från i kväll.










Och så fick jag skickat till mig en helt fantastisk bild på min yngsta dotter, Vide.
Då blir man stolt som pappa!