fredag 12 september 2014

Kulturarbetare bör få vara politiska vildar i den offentliga debatten.

Nu inför valet så dyker det ibland upp kulturarbetare som redovisar sin politiska ståndpunkt och vad de väljer att lägga sin röst på.
Jag anser att när en artist, författare, skådespelare eller annan kulturarbetare säger sig tillhöra ett visst politiskt parti så förlorar de en viss trovärdighet. 

Kanske är det så att kulturarbetare behöver få vara politiskt fria, för att kunna påvisa hur vår värld ser ut och hur de ser på den, utan att man genast misstänker att de har en politisk agenda som de vill framföra? 
Kanske behöver en kreatör få vara politiskt obunden för att kunna behålla sitt kritiska öga. 
Man behöver få betrakta världen med dess fel och brister och därefter kunna påtala dem oavsett politisk tillhörighet. 

Jag tycker att någonting av en av kulturarbetarens främsta tillgångar går förlorad när de tillskriver sig en viss politisk tillhörighet.
Det kritiska anslaget. 
Frågan om de vågar vara kritiska till sin egen politiska tillhörighet grumlar trovärdigheten hos  kulturarbetaren. 
Personligen så anser jag att det viktigaste är att man ständigt bibehåller sin kritiska analys av det som sker i samhället. Man ska kunna framföra sin reaktion på olika företeelser i vår värld, oavsett politisk tillhörighet.

Visst ska en kulturarbetare få vara politisk! 
Jag tycker att det är sunt att skådespelare, författare och artister vågar vara kritiska mot olika saker i vårt samhälle. 
Jag har full respekt för det.
Jag har även full respekt för att en del kulturarbetare ställer sig utanför det politiska och föredrar att vara underhållare i första hand.
Det ena är inte bättre än det andra. 
Det är bara olika sätt att förhålla sig till världen och sin egen roll i samhällsdebatten. 

Med andra ord så tycker jag att man som kulturarbetare ska kritisera fritt åt alla håll i det politiska spelet, eller hålla tyst.