måndag 30 december 2013

Sune åker på bilsemester - och får dåliga recensioner

Jaha. 
Det var lätt att förutse att årets Sunefilm, ”Sune på bilsemester” skulle få lika dåliga recensioner som förra årets succé - ”Sune i Grekland”.
600 tusen personer på biograferna förra året hade ju naturligtvis bara dålig smak när de gick och såg filmen.
De 140 tusen som köpt DVD:n har också extremt dålig smak.
I alla fall om man frågar recensenterna i detta land.

Att tycka och recensera filmer måste vara ett speciellt yrke.
En del vet jag är misslyckade manusförfattare som inte själva blir publicerade, och de väljer då att hitta fel på andras verk.
Det är förståeligt om man är besviken och sårad av att själv blivit ratad på grund av något som man själv anser är dåligt.
Det är självfallet inte så för alla. Men jag vet att detta är fallet med ett par av de mest arga recensenterna.

Förra året när filmerna fick alla dessa dåliga recensioner så måste jag erkänna att jag blev både arg och ledsen.
Tyckte att en del var onödigt elaka i sina recensioner, och de angrep inte bara produktionen utan även människorna som lagt ner massor av arbete och själ i att producera en komedi som ska kunna ses av en hel familj tillsammans.
En del tyckte inte om filmen. Det är ju helt okej.
Och jag har inte heller haft något problem när någon påpekar brister i arbetet.
Det står ju fritt att tycka.
Men personangrepp och elakheter ger inte något konstruktivt. 
Vi är ett litet land som behöver varandra för att skapa bättre och bättre filmer, böcker och all tänkbar kultur.
Inom böckernas värld är det ju så att vissa av oss författare som lånas ut extremt mycket på biblioteken samtidigt finansierar möjligheten för smala författare att kunna fortsätta sin verksamhet.
Författarförbundet delar årligen ut stipendier som bland annat finansieras av utlåningspengar från biblioteken.
Med andra ord så betalar kommersiella författare möjligheten för de finkulturella att fortsätta sitt arbete.
Det är helt okej!
Jag har inget emot det.
Men då är det synd att bli bespottad av finkulturen för att man är så kommersiell.

Det är precis på samma sätt inom filmens värld!
I år har det tydligen funnits ett ”biokrig” om man läser tidningarna.
”Kriget” har stått mellan vår Sunefilm (”Sune på bilsemester”), Hundraåringen och Emil och Ida.
Jag tycker inte alls att det är något krig!
Tvärtom så är jag riktigt glad att vi i vårt land väljer att gå och se svensk film på Bio.
Oavsett om man väljer Sune, Emil eller Hundraåringen.
Så kanske skulle man kalla det för ett krig mot de utländska filmerna?

Och när det kommer till recensionerna av vår nya film så blir jag mest förundrad över att vissa är så ointelligenta i sin kritik.
En del anser att det är ”hafsverk” och ”dålig regi” och ”dåligt skådespeleri”.
Dessutom ska seriefigurerna familjen Andersson kritiseras för att de inte är tillräckligt jämställda i sina relationer, med mera.
Det finns mycket att säga om det där.

Att göra en film är inget man ”hafsar” ihop.
Inte på något plan.
Det finns inga genvägar!
Man måste arbeta genom filmen in i minsta detalj.
Därför är det bara korkat att påstå sådana saker.
Man producerar inte en film för cirka 30 miljoner kronor och sitter och rullar tummarna och hoppas att det ska ordna sig självt i slutändan.

I den bästa av världar skulle även alla människor i alla filmer vara helt perfekta. 
De skulle vara jämställda, trevliga, generösa och bra medmänniskor på alla sätt.
I och för sig så skulle dessa filmer inte vara särskilt intressanta att se på.
Alla skulle bara vara trevliga och perfekta hela tiden.
Men så ser ju inte riktigt världen ut!
Ibland när man skapar en saga så måste man ta till både verkliga situationer och spetsa dem med överdrifter.
Det är så man skapar sagor.
Därför förstår jag inte riktigt vad det är som är så hemskt med att visa en påhittad familj som är lite knäppa, som de flesta vanliga familjer är.

Den mest knasiga recensionen (än så länge) måste ändå vara den i GP.
Recensenten inleder med att hylla vår film ”Sunes sommar” från 1993, vilket ju är roligt.
Däremot så ger han en referens till en scen där pappa Rudolf försöker spela tennis.
Det låter som en festlig scen.
Om recensenten sett den så måste han vara den enda i världen som gjort det.
Det finns nämligen ingen sådan scen.
Kanske går det att se den på Youtube?
Vore kul att få se en sådan scen.
Men med tanke på att recensenten tydligen sover på jobbet (citat: ”Det krävs att man slumrar till i en halvtimme för att missa att Sune och familjen befinner sig på en Stenabåt), så kanske man ska anta att han drömde om en tennisscen från 1993?

Nä. Efter den ”recensionen” så måste jag säga att han samtidigt skjuter samtliga recensenter i foten.
Hur ska man kunna ta en recension på allvar efter detta?
Om man ger referenser som inte ens existerar i en recension i en av landets största tidningar, så är det beklämmande. 
Kanske är recensionen ett hafsverk?
Recensenten sågar även det faktum att det finns produktplaceringar i filmen på en sida där han själv trängs med reklam för Securitas, Volvo och GP:s egen klädbutik.
Stena Line är med i filmen.
Den produktplacering som visas mest, och som även investerat mest i filmen nämns dock inte alls i någon recension.
Då är det frågan om recensenterna har slarvat i sin analys av filmen, eller om det är regissören som har varit dålig på att redovisa produkten, eller om det helt enkelt är så naturligt att ingen tänker på att det är en produkt som är med i bild.

Slutligen så vill jag bara skriva att vi just nu håller på och arbetar med manuset till film nummer tre i denna triologi om Sune och hans familj.
Det finns ju vissa saker som man kan arbeta med när man gör en triologi, som lätt den kritiska recensenten för den enskilda filmen missar. 
Vi har hela tiden tänkt oss en triologi som ska kunna ses i många år framåt.
Kanske är det så att resultatet av detta intensiva arbete med filmatiseringen av vår seriefigur Sune, kan man summera först om fem-tio år.
Då vet vi om det var lyckat att göra detta eller ej.








söndag 22 december 2013

Sune på bilsemester - snart på bio

Snart är det jul igen. 
Och nu när 2013 snart har passerat så kan det passa bra att blicka tillbaka lite grann.

1991 gjorde vi "Sunes jul" på TV. 
Det var en nödlösning när SVT inte klarade av att göra ”Barna Hedenhös”. 
I år klarade de av det. 
Kul!

På juldagen har en ny Sunefilm premiär. ”Sune på bilsemester”. 


Förra året var det ganska mycket debatt och livliga diskussioner om det ens gick att göra en ny Sunefilm efter den klassiska julkalendern och filmen ”Sunes Sommar” från 1993.

Jag måste säga att resultatet av förra årets film har varit över all förväntan.
Alla älskar inte Sune. Så har det alltid varit.
En del hatade även Sunes jul och Sunes sommar.

Jag är väldigt glad att Morgan Alling och Anja Lundqvist har valt att göra sina egna tolkningar av våra påhittade karaktärer, Rudolf och Karin.
Peter Haber och Carina Lidbom gjorde sina tolkningar - och nu är det några nya som tolkar rollerna på sitt eget sätt.
Precis som Daniel Craig och Roger Moore tolkar rollen som James Bond på helt olika sätt.

Det känns otroligt kul att den här gången få göra tre filmer på raken med den här uppsättningen av skådisar.
Jag hade gärna gjort det även 1993. 
Tre filmer då hade också varit kul att göra.

Det finns en del små saker som försvinner när man gör en film.
En del manus kastas på vägen, även om man vet att det skulle bli roliga scener.
En del scener spelas in, men klipps bort för att filmen inte ska bli för lång.

Vissa av sådana bortklippta scener kan man spara till eftervärlden.
Andra inte.

I Sunes sommar så spelades det in en fantastisk scen, som aldrig sparades. 
På den tiden fanns inte fenomenet ”extramaterial” på köpfilmer på samma sätt som i dag.
Scenen klipptes bort av två anledningar. Dels så skulle filmen ha blivit för lång - och dels så hade filmen då behövt heta ”Rudolfs sommar” istället för ”Sunes sommar”.
Scenen var ungefär så här:
Sune och Håkan är avundsjuka på grannarna som har en sån fin husvagn och en sån vacker bil. Rudolf kommer förbi och hör pojkarnas längtan efter en fin bil. Han säger då att han lätt skulle kunna köpa en sån där ”skrytbil”, men att han faktiskt VILLE ha en rostfärgad Volvo! Egentligen hade han önskat sig en blommig bil, men de var slut för tillfället.
Därefter går Rudolf vidare. 
Då säger Sune och Håkan att det är synd om pappa som aldrig fick en blommig bil.
De bestämmer sig för att måla hela bilen blommig. De gör det. Även alla vindrutorna.
När Rudolf upptäcker det så blir han naturligtvis helt galen. Han tar bilen till stranden där han ska tvätta bort färgen från bilen. Men han glömmer tyvärr att lägga i handbromsen - och bilen rullar ner i vattnet till tonerna av Rudolfs svordomar. 
Den scenen var otroligt rolig, men klipptes bort.
Det enda man i dag kan se som en rest av den filmen är en liten bild där Robert Gustafssons karaktär ska åka iväg med sin raggarbil. När han svänger ut med bilen så ser man en blommig bil i bakgrunden. Det gick inte att klippa bort den.

Se 1.11 in i klippet:


I Sune i Grekland var det också en del som fick klippas bort. 
En scen som vi var väldigt förtjusta i under manusarbetet var när Rudolf hade akut behov av att gå på toan. Han springer in på hotellrummet och lättar på trycket. Men när han ska spola så går det inte. Han måste därför gå ner i receptionen och förklara att det är fel på toan. Personalen där förstår inte vad Rudolf säger. Då måste Rudolf ta med sig personalen upp på rummet för att visa vad som hänt. ”Det går inte att spola”.
När den motvilliga personalen kommer in på rummet, som luktar väldigt illa, så visar Rudolf vad han menar. Han går fram till toan och säger ”Look here” - och sen trycker han till på toan, som då fungerar igen. Toaletten spolar precis som den ska och Rudolf har redovisat för den äcklade personalen hur mycket han har bajsat.
Den scenen spelades aldrig in.

En scen som däremot spelades in var en längre variant av när Rudolf försöker gissa vad det är för fel på Sune egentligen. Han vill inte förstå att Sunes problem och gissar på mobilstrålning, hormoner med mera, med mera, innan Karin kommer på att han bara saknar en manlig förebild. 
Scenen finns med i filmen, men är ordentligt nerklippt. 

I den nya filmen ”Sune på bilsemester” så finns det två härliga scener som klipptes bort.
Dels så blir familjens bil stoppad av några poliser i Tyskland - och Rudolf blir av med körkortet. 
Dels så försöker familjen lifta, genom det gamla tricket att endast en står vid vägen och liftar samtidigt som de andra gömmer sig i buskarna.
Rudolf tar på sig att stå vid vägen och lifta, och ingen annan i familjen förstår varför just HAN ska stå där. De menar att chansen kunde vara större om Anna stod där och liftade.
Båda scenerna fick klippas bort för att inte filmen skulle bli för lång.
Om ni kommer se filmen så kan jag nämna en sak som kanske lätt går er förbi.
I samband med att mamma Karin presenterar sin idé att de ska göra en musikal för att tjäna ihop pengar på torget, så spelas det in utan att Morgan har en aning om vad som ska hända. 
Han hade inte läst den delen av manuset och därför spelar han inte överraskad. 
Han BLIR överraskad!
Och dessutom så finns ju undertecknad med i en liten roll som snabbt fladdrar förbi. 
Eller ”roll” ska jag väl inte säga...

Det känns verkligen spännande att se hur den nya filmen tas emot - och samtidigt så håller vi just nu på och knyter ihop säcken med en tredje film med vår galna familj. 
Den ska utspelas i fjällen och hela familjen Andersson ska åka skidor tillsammans med Sophies familj.

När alla tre filmerna är inspelade så kommer vi ha gjort något väldigt unikt. 
Då har vi skrivit och spelat in tre filmer på tre år. 
Det måste väl vara nån form av rekord?

Jag vet att många inte klarar av att det nu är nya skådespelare som gestaltar våra påhittade figurer. 
Det är helt okej.

Om nåt år så kanske det är dags igen, med nya skådespelare i rollerna. 
Vem vet?
Då kanske det kommer diskuteras på samma livliga sätt om det finns någon annan än Anja och Morgan som kan gestalta föräldrarna Andersson, och om det finns någon annan som kan göra Sune bättre än William Ringström.

Hoppas alla får en riktigt god jul och glöm inte bort att undvika att äta av den gula snön.

Kramelur



måndag 9 december 2013

Kära Försäkringskassan

Öppet brev till Försäkringskassan.

Hej kära Försäkringskassan.
I dag fick jag ett brev från dig där du talade om att min sons aktivitetsersättning löper ut, och att han skulle söka ny ersättning om hans arbetsförmåga fortfarande är nedsatt.

Tyvärr så måste jag meddela av vår son fortfarande har Downs syndom, och att hans arbetskapacitet därför inte har förändrats nämnvärt.
Han har blivit lite sämre i sitt allmäntillstånd på grund av det medfödda hjärtfel som han har, och som gör att hans livskvalitet är kraftigt reducerad. Men i övrigt så kan man inte påstå att hans Downs syndrom har förändrats alls.

Vi hoppas dock att kunna hitta på lite skojiga saker för honom under det kommande året så att det där Downs syndromet kan ge med sig någon gång!
Han kan ju inte gärna gå omkring och ha Downs syndrom hela livet!
Det vore ju onödigt!

Om allt går som det ska så har han nog inte Downs syndrom längre efter det här årets slut. Vi vill verkligen inte att vår son ska vara en belastning på samhällets bekostnad.
Då kan han återigen anses vara fullt kapabel att ställa sig som arbetssökande, tillsammans med alla andra normala medborgare.

Således anser vi att hans arbetskapacitet under detta år kommer vara lika begränsad som alla de tidigare 22 åren av hans liv.

Med vänliga hälsningar
En högst normal och arbetsför förälder, som därför inte har några anspråk på bidrag eller ersättningar av något slag.