tisdag 17 september 2013

Dra åt skogen!

I dagarna kommer den nya Suneboken "Dra åt skogen, Sune" ut.
Till den gjorde vi för första gången någonsin en så kallad "bokvideo".
Den blev tyvärr inte nominerad av Svensk Bokhandel till "Årets bokvideo".
De valde bara en video för åldersgruppen 9-12 år och i övrigt enbart tonårsböcker.
Barnböcker 6-9 år och bilderböcker saknades helt.
Det de ville ha var tydligen:
tonårsproblem, utbrända morsor, skoltrötta ungdomar som får framgång genom sin blogg, adopterad söker sitt ursprung, en fantasy (9-12 år), en fantasy om att stoppa världens undergång i serieform.

Ingen humor. Undrar om roligheter inte är inne längre?

Här är vår bokvideo i alla fall.
Tycker den är riktigt bra!

video

Det är mycket som förändras i mediavärlden - och jag tror att det kommer bli allt vanligare med "bokvideor" som ska marknadsföra nya böcker.
De sociala medierna kommer bli en allt viktigare del i att sälja sina produkter och tjänster. Det gäller nog inte bara inom mediavärlden.


Som någon kanske ser så har bloggen ändrat utseende lite.
Vi tyckte att det var på tiden!

Dessutom så har det ändrats en del på min hemsida.
www.sorenolsson.com
Ser riktigt trevligt ut, tycker jag.
Vad tycker ni?
Feedback är alltid trevligt!

Nu kör vi!


måndag 16 september 2013

Kompletteringar inspelade

I går och i dag gjordes en del kompletterande inspelningar till "Sune på bilsemester".



Nu är det bara lite "bil som åker på väg genom Tyskland" kvar att spela in.
Sen är allt inspelat.

Klippningen är snart klar.
I alla fall första genomklippningen.
Sen ska det finklippas och kortas ner en hel del.
Just nu är filmen ungefär 20 minuter för lång.

Men det blir SÅ bra!

Är övertygad om att filmen kommer bli minst lika omtyckt som "Sune i Grekland".

Om man gillade "Sune i Grekland" så kommer man älska "Sune på bilsemester".
Om man inte gillade "Sune i Grekland" så kommer man gilla "Sune på bilsemester".

Nu är det bara en vecka kvar till Bokmässan i Göteborg.
Vi är på plats, som vanligt.
Precis som alla år tidigare.
Vi är ganska unika som varit med på mässan i alla år sedan starten 1985.
Vi finns mest i Egmont Kärnans monter.
Tiderna som gäller än så länge är:


Fredag 27 september:
14-15 signering i Egmont Kärnans monter

Lördag 28 september:
10-11 Läsning av Suneboken i Akademibokhandelns monter A02:26
11-12 signering i Egmont Kärnans monter
14-15 Läsning av Bertboken i Akademibokhandelns monter A02:26
15-16 signering i Egmont Kärnans monter

Söndag 29 september:
10-11 Läsning av nya Suneboken i Akademibokhandelns monter A02:26
11-12 signering i Egmont Kärnans monter
14-15 Läsning av nya Bertboken i Akademibokhandelns monter A02:26
15-15.45 Seminarium (Seminariekod:Sö1500.6) "om att ha skrivit för barn och ungdom i 30 år" - lokal K3

Fler tillfällen kan tillkomma.





torsdag 5 september 2013

Små barn - stora bekymmer. Stora barn - stora bekymmer.

Nä. Citatet är inte fel skrivet.

Jag tänkte precis så. Att ha små barn kan ibland innebära stora bekymmer. 
Man oroar sig och övervakar sitt lilla barn, för att det ska kunna få växa och utvecklas. Vi överöser dem med kärlek och tillit.

Ett stort barn innebär också stora bekymmer. 
Man oroar sig ju även för de stora barnen, ofta av helt andra orsaker. 
Men i grund och botten så handlar det även om att vi vill att våra stora barn ska få växa och utvecklas. 
Vi överöser även de vuxna barnen med kärlek och tillit.

Att vara förälder är en stor omställning. 
Man har inte längre möjlighet att lägga lika mycket fokus på sig själv. 
Det finns en annan person i tillvaron, som både kräver och behöver sin självklara del av uppmärksamhet och omtanke. 

Genom hela livet följer barnen med oss föräldrar. 
Man slutar nog aldrig att bry sig om och överösa sina barn med kärlek.
Man vill helt enkelt alltid sina barns allra bästa! 

Kanske är det så att detta är grundregeln för alla föräldrar? 
Att man vill deras allra bästa.
Därefter kan man försöka åstadkomma detta på en mängd olika sätt. 
En del kanske tänker att det bästa för barnet är om man själv försvinner ur barnets liv. Andra kanske vill bevaka varje litet steg i barnets utveckling. 
Men grundregeln finns alltid där i bakgrunden. 
Det är för att man vill barnets bästa.

En del saker man gör för sitt barn blir kanske väldigt bra. 
Andra saker man gör kanske blir till en ren katastrof för barnen. 
Men oavsett resultatet av ansträngningarna så tror jag faktiskt att dessa är sprungna ur en innerlig önskan att egentligen vilja barnets bästa.
Med detta i åtanke så känns det som om många föräldrar skulle behöva mer utbildning för att undvika att överföra sina egna problem på sina barn.

Ibland kan man läsa om barn som farit illa på grund av föräldrars bristfälliga omvårdnad. Varje gång jag läser detta blir jag lika ledsen. 
För jag vill ändå tro att syftet med alla föräldrars agerande i grund och botten har varit menat som någonting gott. 

Att vara förälder är att vara människa. 
Är man inte redo för att ta hand om sitt eget liv och sin mänskliga utveckling, 
så kanske man inte heller är redo för att skaffa barn till världen?

Kanske låter det som att jag föreslår en styrning om människor ska  få bli föräldrar eller inte. Men det är inte alls så jag tänker. 
Jag menar bara att det kan vara värdefullt att tala om allvaret och ansvaret i ett föräldraskap. 
Kanske borde det finnas mer stöd, inspiration, utbildning och till och med statligt subventionerad terapi till människor som önskar att bli föräldrar?

Ansvaret som det innebär att bli föräldrar är stort. 
Jag tycker att alla som vill bli föräldrar och föra sitt genetiska arv vidare, ska naturligtvis få göra det. 
Samtidigt så kanske det även ska erbjudas mycket mer av stöd för blivande föräldrar innan de ens blivit gravida? 
På det sättet skulle man kanske öka medvetenheten om det ansvar som föräldern har för att låta barnet få bli den människa som den har potential att bli. 

Ett barn har aldrig någon uppgift att göra sina föräldrar lyckliga, enligt min mening. 
Det är föräldrarnas uppgift att se till att barnen blir älskade och får växa till unika individer med potentialen att bli fantastiska föräldrar i framtiden, om de själva väljer att skaffa barn.

Vi är barnens stöd och support genom hela livet.
Oavsett om barnen är stora eller små.

Så visst är det så att små barn innebär stora bekymmer, 
likaväl som stora barn innebär stora bekymmer.

Men de är ju även det motsatta.

Små barn är även stora glädjeämnen. 
Stora barn är också stora glädjeämnen.

De är även allt däremellan.