söndag 12 juni 2011

Student 2011

Det har varit student.
Oj att det var SÅ intensivt fattade jag nog inte innan jag själv var där.

Två stycken studenter samma dag. Och dagen innan hade jag en dotter som dessutom gick ur nian.
Så det har varit fullt upp med förberedelser för festligheter i flera veckor.

Och eftersom de två som tog studenten hade helt olika tider med utgång - och framträdanden och avslutningar, så var det fullt drag ända från klockan 4 på morgonen.
Och då kom vi i säng vid kvart i tolv dagen innan dessutom.
Och så höll festligheterna på under hela dagen fram till ett på natten.
Då var jag GANSKA trött, måste jag erkänna.

Att sluta skolan är stort.

Både att sluta nian och att ta studenten.

Har funderat mycket på varför vi i vårt land ofta har en ansträngd relation till skolan.
Kan det bero på att vi har vant oss vid, och tagit för givet att lärande är gratis och att det är något man måste göra, vare sig man vill eller inte.
Kanske är det ordet ”skolplikt” som har skapat detta?
Plikt som ord innebär för de flesta ett krav - och krav från omgivningen känns aldrig stimulerande.

Kanske hade det varit annorlunda om det hade hetat ”skolerbjudande” istället?
”Alla barn i Sverige erbjuds gratis skolgång - och att man helt utan kostnader får lära sig saker som man kan ha nytta av senare i livet.”

För mig känns det mer lockande i alla fall - än att kalla det ”plikt”.

Min skolgång var inte särskilt lyckad.
Jag är än i dag den enda person jag känner som har skolat sig genom komvux.
Jag menar...varför?
Skoltrött är ju okej att vara.
Och därför vore det helt logiskt att göra nåt annat.
I alla fall inte börja studera på Komvux.
Som ju är helt frivilligt.

Nä, jag förstår mig inte på mig själv alla gånger.

Att få etta i svenska när jag gick ur nian är inget jag var stolt över då.
Men i dag när jag har arbetat som författare i snart 28 år och skrivit 124 böcker tillsammans med kusinen Anders, så känns det där gamla betyget mest som en kul anekdot att kunna berätta om för folk som har tappat tron på sig själva på grund av tusen och en anledningar.
Man kan bli vad man vill ändå!

I skolans värld så är ju lärarna tyvärr också bara människor.
Och de favoriserar vissa elever.
Och tycker mindre om andra - som de därför behandlar på ett orättvist sätt.
Det är ingen myt.
Det är sant allt för ofta!
Jag har själv sett det på nära håll flera gånger under både min egen och barnens skolgång.
Att bli särbehandlad av orättvisa skäl är aldrig kul.
Men det är en verklighet som många barn utsätts för.

Och elever hamnar allt mer ofta på ena sidan och skapar ett fiendeskap gentemot sina lärare. Det blir ”vi mot dem”-känsla som genomsyrar många ungas skolgång.
Men det borde inte behöva vara så!

Först tror jag att man skulle behöva höja statusen för lärare. De måste få betydligt bättre löner, för att på så sätt locka allt bättre pedagoger till skolorna.
Och samtidigt bör man arbeta för att påverka elevernas attityd till lärande.
Och det är troligen insatser som måste komma från hemmen.
Att ”slippa” skolan ska ses som en bestraffning istället för en belöning.
För om man riktigt granskar det hela så är ju lärande något oerhört häftigt!
Tänk att man helt utan kostnader kan få lära sig saker som man inte kan!
Det är ju en gåva!

Nog om detta.

Nu lite bilder från studenter och avslutningar och lite annat kuligt.

God söndag alla människor!

Ludvig som student!

Vide slutade nian!

Lova som student!

söndag 5 juni 2011

Galna dagar

Den här sommaren känns redan mer intensiv än någon annan sommar.

Har tre barn.
Två studenter och en som slutar nian.
Så det är mycket som händer som ska styras upp inför det firandet.

Det är ju mest roligt, förstås!
Men intensivt.

Dottern var på bal i fredags.
SÅ tjusig! Och jag kände mig oerhört stolt!

















Och så hade sonen avslutningsfest - som var särskolans egen variant av bal.
SÅ stolt över honom också!














Och dessutom hade sonen studentfest för sina kompisar.
Underbart!
Så LITE trött är man i dag.
Vilodagen får verkligen bli en vilodag!