torsdag 3 december 2009

Kvällen höjdpunkt.

Nu är jag på hotellet efter att ha varit med i Debatt.
Tack för alla vänliga ord.
Det värmer!
Jag hade inte ont i skallen, men kände mig mest lugn inuti.
Inte särskilt stressad eller så.

Men det roligaste och BÄSTA på kvällens debatt var Anna.

Henne fick jag en kram av!




Man måste ju passa på!

Debatter fortsätter utanför sändningen. I synnerhet debatten om minareter.
Eller var det om minoriteter..?
;o)

Nåväl.
Intressanta ämnen - och jag är väl inte nån särskilt erfaren "debatterare".
Det märks ju.
Jag föredrar när jag alla får tala till punkt och där alla lyssnar och tar in andras åsikter.
Det är inte riktigt det som är attityden i såna här program.
Så jag vet inte riktigt om jag fick nåt särskilt bra sagt.
Men jag var där i alla fall.

Nu ska jag sova.
Om sex timmar ska jag upp och hoppa.
Och åka tåg till Stockholm.
Ni som är i "Storstan" i helgen, kom och hälsa på!


Goder natt!

12 kommentarer:

Eleonor sa...

Dina ord var bra, Sören!! Som du säger, dessa debatt program blir så himlans stressande och folk får aldrig tala till punkt. Men du gjorde ett bra jobb!! Det som slog mig mest är att du ser precis likadan ut nu som du gjorde på 80 talet på Skrantabacken, helt otroligt!!! Åldras du aldrig?? ;)
Förresten, ska kolla igen när du ska va på Liljeholmen, det är ju gångavstånd...ska verkligen försöka skärpa till mig o komma dit...Man ska välan köpa en bok också..;) Köper väl boken om Prinsen då!!! Underbart!! Kram!!

imse sa...

Du hamnade ju verkligen mitt i hetluften!
Blev imponerad av Anna. Vilken härlig människa. Lugn som en filbunke och precis som du, saklig och får sagt det viktiga utan att hetsa upp sig.
Det är sådana personer jag lyssnar på i debatter.
Snyggt jobbat!

Helena sa...

Oj.... Detta missade jag... hmmm... Programmet kanske finns på Svts hemsida? Spontant så tänker jag att det är svårt att tycka och tänka i en grupp där de som är bäst på att avbryta och tala högt är de som hörs/märks mest!
Ha en gooo signeringshelg! Kram Helena

Sus sa...

Ja, det är inte helt omöjligt att vi ses :)

Patrik sa...

För dom (som jag) missade Debatt igår finns det att se igen på http://svtplay.se/t/103450/debatt

Madlar sa...

Missade, ska kolla på Play.
Är en av ledarna i en funkiskör där de flesta är ungdomar med DS. Jag är priviligierad att få lära känna dessa underbara personer som med skratt o kluriga funderingar berikar min vardag.
Livet skulle bli så mycket tristare utan dem.

Honungspojkens mamma sa...

Vi såg dig igår. Du skötte dig strålande, lugn och varm och klok! Svårt ämne att debattera så där i grupp... Och modigt av Anna att ställa upp.

Lycka till med signerandet!

Anonym sa...

Tyckte om ditt sätt att uttrycka dina ord på, det du sa om känslor var så sant och bra att du tog upp...var glad att jag höll mig vaken. Anna var helt otroligt modig som valde att medverka i debatten.
Märkligt så svårt det verkar vara att känna igen en människa när man ser en. Undras vem som tillåtits att sätta upp alla dessa oerhört trånga mallar/ramar för hur livet, hur människan ska se ut och vara. Livet som är mångfald, som inte skapat en enda kopia och därför är vi alla, var och en, skapade helt unika. Jag faller då garanterat utanför "samhällets" små fjuttiga ramar och många med mig och utanför ramarna där är det då bra mycket friare att leva och vara
Sååå, Njuuuut livet som det unikum du är...skogiga kraftkramar -Humlina -

sorenolsson sa...

Eleonor - de har så bra smink på SVT.
Så jo, jag är en gubbe nu.
Liljeholmen är i morgon (lördag) klockan 12-13.
Kom och hälsa om du hinner!

imse - jag håller med dig. Anna var kvällens behållning. När hon sitter där som ett bevis på vad som pratas om så blir det extra starkt.

Helena - ja, det finns på SVT play, tror jag.
Jag har också svårt att hoppa in och slåss om utrymmet. Det är samma sak i debatter på tv som vid vilket fikabord som helst.
Skriker högst är inte alltid klokast.

Sus klurar - kuligt!
Välkommen!

Patrik - tack! Uppskattar omtanken.

Madlar - visst är det så? Livet skulle bli fattigare på många olika plan.

Honungspojkens mamma - tack! Det värmer.
Anna var bäst på plan, kan man säga.

Humlina - Tack. Dina ord värmer och stärker. Som vanligt!

Anonym sa...

Bra debatt! Behövs mer kunskap i samhället tycker jag. Men jag saknade synvinkeln på Lilla L´s blogg http://www.lillaell.blogspot.com/ ,att ett besked inte nödvändigtvis leder till ett avbrytande, utan kan vara en möjlighet att förbereda sig också. Men man har ju onekligen fått intrycket att sjukvården inte informerar tillräckligt. Sedan är ju KUB frivilligt, det är ju viktigt att människor vet... om man nu behöver sådana tester alls..

Sandra sa...

Jag blev så glad av att se debatt för en gångs skull. Kul att se dig prata, Anna som var helt underbar och kul att höra killen säga att han skulle bli glad om han fick ett barn med downs syndrom. Jag ler inuti eftersom jag själv känt likadant. Jag kommer aldrig göra ett fostervatten prov. Får jag ett barn som har en diagnos vad det än må vara så kommer jag bli glad.

Jag känner mig lyckligt lottad att jag som liten plutt hade en mamma som valde att vi skulle vara stödfamilj åt en svårt handikappad pojke. Jag ville verkligen djupt och innerligt ha honom som min riktiga lillebror.

När jag blev äldre fick jag en styvsyster som har just downs och som gjorde allt det jobbiga - för fy vilken jobbig period det var med skilsmässa och nya styvföräldrar och styvsyskon -lite lättare. Vi satt för oss själv hon och jag och så fick jag en kram och orden: Du är bäst! Ett helt och hållet ärligt Du är bäst!

Skulle jag få en egen liten Pernilla så... Ja, men jag skulle bara bli glad!

Att jag tidigt fick vara en naturlig del av människor som är annorlunda tror jag har gett mig en fin människosyn överlag och det önskar jag vore självklart för alla andra också!

Anonym sa...

Jag skulle vilja veta varför man vill välja bort ett barn med handikapp. Är det för att man tror att barnet får ett sämre liv? Är det för att man inte kan visa upp en perfekt familj eller vad grundar sig abortbesluten på? Jag fick mitt första barn, en dotter med Downs syndrom, för 23 år sedan och i februari 2008 dog hon pga. sitt medfödda hjärtfel. Jag kan bara säga att i hennes fall och även mitt så hade vi ett mycket gott liv tillsammans och hon njöt varje dag av sitt liv. För mig blir fosterdiagnostik så fel. Att önska och välja bort en ”liten Josefin” när det är henne (och en sådan som hon) jag saknar och mest av allt vill ha. Du kan besöka min hemsida
http://www.nublevdetsomenfest.dinstudio.se

Hälsningar Margareta Askerskär